HELIGT förbannad!
sällan är det jag snear ur fullständigt på mannen. det har hänt en enda gång förut, och det var över ett år sen, men nu jävlar säger jag bara! vi la på luren för typ 45 sekunder sen och jag bad honom vänta 30-45 minuter med att ringa upp, för jag tänker fan inte pröjsa en jävla massa pengar för att sitta och vara sjukt jävla förbannad, och antingen vara moltyst för att inte EXPLODERA eller sitta och försöka ha en konversation som ändå inte kommer leda nånvart för att jag är så förbannad att jag inte kan tänka klart!!!!!!
vi pratade för några dagar sen, jag var smått deppo över ekonomi och annat, han försökte "peppa" mig med att komma på idéer för att dra in pengar, och jag försökte förklara varför det är så att jag inte kan göra vissa grejer. det visar sig att efter samtalet blir han sjukt nere och off och skriver till mig.
dagen efter meddelar han att han skrivit, men jag får ju inte det han skrivit samma dag, så jag frågar vad grejen var. vi pratar om det och kommer fram till saker.... så långt - allt väl.
igår får jag mailen.................................
drama på HÖG nivå, med några meningar i som verkligen sätter sig för mig och som jag känner att jag måste ta reda på vafan det handlar om egentligen.
han ringer idag, och jag frågar.
han blir ap-sne, och anser att det där avhandlade vi ju tidigare så varför drar jag upp det igen????
(VA???? SKOJAR HAN NU ELLER???)
han hade minsann sett fram emot att få ringa mig och ha kul och skratta och inte prata om en massa problem och skit, utan bara ha det bra.
(EEEHH?????)
han hör efter mkt om och men att jag under tiden har sneat ur helt, och frågar nåt om mailen, och jag säger: "jahaaaaaa, så du bryr dig?????? wow........" och han börjar fatta att han sitter och tuggar på sin egen fot.....
sen kan jag inte hålla mig längre utan tvärexploderar!
den själviska fan tycker alltså att det var ju jättebra att "vi" var klara med allt eftersom HAN hade fått ur sig det han behövde!!! sen att jag fick hans VANSINNIGT DEPRIMERANDE MAIL och därmed drogs ner på den nivån han var när han skrev dem, DET spelade minsann mindre roll!!!!!!
att jag efter det hade EN ENDA JÄVLA FRÅGA (vilket var förbannat minimalt med tanke på innehållet), nej det gick minsann inte att acceptera!!!!!
AAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHH!!!!!!!!!
fy faaaan vad jävla sne jag är!
tyvärr blir det nog inte bättre när han ringer tillbaka är jag rädd....... jag känner mig inte direkt lugn och fin ännu.....
vi brukar ha bra kommunikation, men just nu.... jag vet inte, det funkar bara inte! sånt här gör mig galen! att inte se längre än näsan räcker.... okej om det hade varit nåt som hade varit svårt att lista ut, men att jag kan bli påverkad av nåt så negativt som det jag fick igår, och kanske behöver fråga nåt, ÄVEN om vi nu hade pratat om det tidigare - ja, det behöver man fan inte ha en IQ på geninivå för att fatta!
lite kaffe på det här då......
Okej, okej.....
har inte skrivit på evigheter, och tänker egentligen inte göra det nu heller! *skratt* jag vill bara meddela hela världen att min syster + sambo kommer hit till mig idag, och systers mamma + dennes sambo kommer och bor med Mamman! :) så vi får båda fullt hus i nästan en vecka. :)
iiiiiiiiiiiiiih!!! bara timmar kvar tills jag får se syster igen! fan vad härligt det ska bli! kommer inte släppa kameran ur sikte hela veckan, och tänker fota tills fingrarna blöder. ;)
puss på er!
Tidig present...
min fantastiska, underbara L var den som hann först, och jag kan säga på en gång att inget toppar det han gav mig! inget alls...
han gav mig sitt guldhalsband. hans eget...
jag har bilder på honom, tagna för länge sen, där han bär det.... jag har ngt som är genuint från honom och som hunnit absorbera så mkt av hans energi och person.
han är inte sann.
varje gång vi pratar, oavsett hur, så överraskar han mig på ett eller annat sätt. men detta....
visst, jag hade såklart insett att han skulle hitta på nånting! det bara vore inte han annars. :) och visst, jag gissade nog att han skulle skicka mig nånting, absolut. men jag tänkte mera i banorna ngt han övertalat en vän att fixa till mig, typ nån som tecknar, eller ja... nåt sånt.
det här var nog det sista jag hade kunnat föreställa mig!! *skratt* det är underbart att ständigt bli överraskad av hans finurliga sätt att visa mig vad han känner, och hans förmåga att träffa såååå rätt med allt han gör och allt han säger.
jag är lycklig.
helt osannolikt, underbart och fantastiskt lycklig. ♥♥♥
Ohio calling (part V)
hey, bättre sent än aldrig, kanske....?
eftersom L's CM var sur på mig (lååång historia, om ett mail som gjorde mig sne...) så hade jag inga större förhoppningar om att vi skulle få mer än max en timme... men så tänkte jag att vafaaaan.... bättre kvinna än såhär är man väl??? ;)
så jag bad att få två minuter med hans CM innan denne kopplade ner mig till L.... den tiden använde jag till att säga en massa "blont och spånigt"... som "alltså, jag hoppas att du inte tog illa upp...." och "ja, för du vet, engelska är ju inte mitt modersmål, och ibland låter jag nog mer taktlös än vad jag egentligen är...."
*asg*
när jag fick L på tråden sa han på en gång, precis som jag misstänkt, att hans CM hade sagt att vi bara skulle få en timme idag....
"nej då", sa jag "vänta bara... han gillar mig igen!"
och hur gick det....?
vi fick över två timmar!!!! hahahaha
fan... det är helschysst att vara manisk! man får sååå mkt gjort, och orkar manipulera folk på en helt annan nivå än annars! :P
L skrattade åt mig.... eller snarare med mig, skulle jag tro! ;)
hur som helst, det här samtalet.... JÖSSES, säger jag bara!
denna man är helt galet strålande vad gäller tamejfan allt! det är ruggigt lätt att det blir missförstånd via brev, och det är inte helt lätt att få ordning på brevledes... och jag är van vid att jag måste sköta båda parternas del av förhandlingarna när det uppkommit saker.... *ler snett* där ser man hur bra jag brukade vara på att välja partners...
men nu då? neeeej... han sköter sin del alldeles finfint! killen har NOLL rädsla för konflikter, han hetsar inte upp sig (som jag gör... heh...), och han har ruggiga skills när det kommer till att snabbt och enkelt komma till kärnpunkten, och se till att man fattar poängen... (för det är ju såklart mest jag som blir smånervös, missförstår saker för att jag är skraj, etc.)
han tar det sååå sjukt lugnt!
det här är den första människa jag träffat som kan hantera mig! *skratt* mest för att han inte verkar behöva "hantera" mig... utan han bara tar mig för den jag är, och anser inte att det är ngt mer med det. jag är van att folk (läs: män) himlar med ögonen och suckar tyst när jag börjar analysera mig själv och situationen... han hoppar glatt på tåget, och filosoferar/analyserar tillsammans med mig! :D
han låter mig babbla på... vrida och vända på grejer... och han har SKOJ tillsammans med mig! den delen av ett förhållande arkiverar inte han under "jobbigt och trist", utan precis som jag, under "utvecklande och intressant"!
fan... jag önskar att jag kunde förklara honom bättre... förklara vad det är som är så speciellt med honom, men jag kan inte. han måste liksom upplevas.
eller ja... det är klart att jag kan förklara delar av det, som tex. det faktum att vi är så sjukt lika, och då är det ju inte undra på att vi gillar varann, liksom! ;)
men det är så mkt mer än så.
jag läste/hörde... minns inte... ett citat för ett litet tag sen, som på nåt sätt säger en del:
"Falling in love happens when someone sees you as you see yourself."
en sak vet jag iaf, han är så fantastiskt mkt mer praktisk och jordbunden än vad jag är! *skratt* han är bra för mig.... han ser till att jag inte drar iväg åt 700 olika håll på en gång, och spenderar pengar jag inte har på att göra allt på en gång.
han är lugnare... han ser till att vi kommer överens om att jag inte ska lägga pengar på både telefontid med honom och spara till resa samtidigt, utan att jag tar en sak i taget.
hans idé, som var jävligt vettig, var att vi lägger 2-3 månader på att prata med varandra så mkt vi kan... för att vi behöver det just nu... och efter det lägger vi ner alla samtal som inte är våra "specialare" på två timmar, utan de dyrare, till förmån för att jag ist ska kunna lägga undan pengar och komma över.
hade jag fått bestämma hade jag gjort allt på en gång, och troligen blivit utan matpengar och el..... *asg*
nåja... men lite tur (såvida inte Murphy ska blanda sig i) så har jag just hittat ett sätt att göra telefonkostnaderna (de "andra" samtalen) helt galet mkt billigare än om jag tagit dem via de vanliga kanalerna!
det finns 3 st "service providers".... PCO, IPS och E2E (och sen GTL som man måste ha... *suck*) såhär ser det ut om jag räknat rätt, vilket jag verkar ha gjort...
PCO + GTL 15 min call = $13.35 + $28 per month 3 calls/month = TOT $68.05
IPS + GTL 15 min call = $10.75 + $33 per month 3 calls/month = TOT $65.25
E2E + GTL 15 min call = $ 3.10 + $ 7 per month 3 calls/month = TOT $16.30
$68.05 = 415 SEK
$65.25 = 400 SEK
$16.30 = 100 SEK
är inte det helt sjukt??? jag trodde alltså att det skulle bli minst 400:- per månad för att vi skulle kunna prata 15 minuter i tel, en gång i veckan de veckor vi inte har "våra" samtal.
det gick ju liksom bort på en gång!!!! 400 fucking jävla kronor i månaden!! knappast.... *pah*
men... en hundring.... det är ngt helt annat!!
hundra spänn!!! för precis, alldeles exakt, samma service som de andra två bolagen.... fy faaaaan säger jag vad de tjänar pengar på vänner och familj till interner.
och då är ändå den dyraste av de här 50% billigare än om man kör på de "long distance providers" som fängelset har!!!
jag fattar inte att folk har råd....
hur som helst (guuuud vad jag pladdrar!!!), nu har jag råd. nu känns det inte oöverkomligt. så nu kör vi på det här i 2-3 månader, och sen är det spara som gäller. :)
iiiiiiiiiiiiiiiiiih!!!!! :D :D :D
ja... jag återkommer i ärendet, som vanligt....
puss!!
----
edit, två timmar senare:
jamen juuust det ja!!! *asg*
det var ju det där med min lilla diagnos ja.....
det var en sån seriös non-issue att jag inte ens kom ihåg att jag skulle skriva om det... heh.
han visste redan.... *skratt* han hade listat ut det, och ville (med de svävande frågor han ställde i brevet) ge mig chansen att öppna upp den konversationen själv...
kan man annat än älska honom??! :)
Ohio calling (part IV)
3½ timme kvar tills jag ska ringa L!!! :D :D
shit.... mina fjärilar har fått fnatt!!!
visst, de brukar vakna till med jämna mellanrum och göra mig oförmögen att äta eller sova... men det här är helt galet!! *skratt* sitter halvt ihopkrupen för att lugna ner magen! ;)
jag är lite smått nervös oxå, av flera skäl... men det "stora" är att jag inte berättat att jag är bipolär... heh... kan man ju kanske tycka är lite bra att informera om, men det är ju inte direkt en konversationsöppnare, liksom!! :)
jag döljer det inte på så sätt att jag skäms eller nåt sånt, det är bara det att det är svårt att veta om en person har medias bild av bipoläritet, eller en mer sansad och sann bild.
jaja, jag lär ju bli varse idag, eftersom mitt senaste brev innehöll denna ngt försenade info...
håll tummarna för mig!!
återkommer.
Lång frånvaro.
inget har direkt hänt... det känns lite som att världen står stilla.
vilket man ju skulle kunna tycka är bra, med tanke på att vanligen när jag är "skum" eller "låg" eller så, brukar jag känna att bara jag står stilla och att världen pulserar på, obehindrat.
nåja, nu är jag iaf tbka! vilket känns jävligt skönt. :)
kanske är min frånvaro härifrån och från världen generellt lite pga L oxå... jag har saknat ihjäl mig efter honom senaste veckan. avståndet mellan våra telefonsamtal känns just nu väääääldigt långt, och jag har börjat irritera mig på systemet! det var ju förvisso väntat... jag visste att det skulle komma förr eller senare, eftersom jag aldrig kan låta bli att irriteras av, eller slåss emot, puckade regler som inte tjänar ngt annat syfte än att utöva makt.
jag saknar hans röst, helt enkelt. svårare än så kanske det inte är....
Ångest, mat och pengar
nu sitter jag i skiten ekonomiskt. alltså, riktigt i skiten.
fick kvarskatt på vad som lika gärna kunde varit 1 000 000, eftersom jag ändå inte kan betala den... har skulder till ett par personer privat nu, och får dåligt samvete om jag då lägger undan pengar för att kunna åka till L!!!! :( :( :(
har identifierat detta lilla aber som en källa till ångest -> mat -> dyrare matkonto, vilket är HELT åt fel håll, hur man än vrider och vänder på det!
tänk om jag kunde vara en av de som INTE äter när jag får ångest. fan vad smal jag skulle vara..... och jävlar vad pengar jag skulle ha! ja... om inte ångesten kom ifrån att jag inte hade dem, vill säga... *asg* fin ordning på min hjärna idag....
och lyckades jag hålla mitt fina dygn då??? neeeeej...... eftersom min hjärna tyckte att det var vettigt att hålla mig vaken halva natten och älta mina ekonomiska problem (trots att jag knappast kan göra ngt åt dem just då) så sov jag såklart alldeles för länge idag....
jag tröstar mig med att vara lite rolig här för mig själv och väljer att se det som att jag går på USA-tid! *skratt* men det kan jag inte göra i evighet... förr eller senare måste jag acceptera att jag borde gå på vår tid, och få ordning på skiten.
är låg på energi... vädret, gissar jag. det är grått och trist, och ett jättejobbigt ljus som gör mig trött i ögonen...
men jösses! idag kan jag verkligen gnälla, hör jag! :D :D det är en gåva... en konstform... ;)
håller käft nu, och återkommer senare!
Ha!
har varit vaken sen 10.... tänk om jag kunde hålla det här nu.... eller ja, allra helst flytta tbka min morgon typ 4-5 timmar till, men ändå. jag vill ha tbka mina morgonpromenader vid 05-tiden, innan resten av världen vaknar.....
men jag är nöjd med att vakna vid 9-10 om det är det som gäller! :)
Aaaaaaaaahhh!!!
borde städa, borde fota, borde promenera, borde levt sjukt jävla snålt, borde ungefär tusen olika grejer!!!
det enda jag pallar att få ihop, av sammansatt tanke, är hur vansinnigt uttråkad jag är och hur trist det är att inte ha ngt att göra!!! *asg*
vad som däremot slår mig, om jag nu ska vara lite allvarlig, är att jag måste hitta ett annat sätt att hantera sådana här dagar, och jag måste minimera antalet sådana här dagar, om jag ska klara av att ha en relation med L. jag måste bli mkt mkt mer självgående om jag inte ska gå under av tristess och ensamhet.
hmmm... det var faktiskt en givande tanke.
jag borde spendera lite tid på att fundera ut saker att göra, som inte är krav och som inte kostar en massa pengar. ha! ser man på... även irritation och frustration kan ge frukt. :)
Ensam.
jag skulle träffat Mr. M idag, vilket jag hade sett fram emot, men så är ju mina dygn åt helvete så gissa vem som inte vaknade??? sånt lämnar en lucka hos mig.. alltså, jag visste att jag hade det att göra, det att se fram emot, och så blir det inte av... min hjärnas reaktion är att känna sig ensam.
det blir lite bättre av att veta att det är det som händer... men inte så mkt. jag känner mig ju fortfarande liksom lika ensam... *ler* men men...
det andra är att det är fucking jävla 4:e juli!!!
ingen som bor i staterna är online... och det är ju dessa tjejer som i mångt och mkt blivit min livlina de senaste månaderna. till råga på allt så "visste" jag helt säkert att jag skulle få brev idag... men uppenbarligen har ngn nisse på posten valt att göra ngt annat än att sortera brev, så nu får jag det inte förrän på måndag... jag hade behövt det, över helgen... men det jag inser är väl att frånvaron av det brevet såklart bidrar till att jag känner mig ensam.
det är som om jag är ur synk med världen på ngt vis... känns som att det här är en sån där dag då "alla andra" (alltid lika underbar generalisering!!) lever, mår bra, är ute, träffar varandra... jag är såklart den enda som inte har ngt att göra, och den enda som känner mig ensam!! :D
vaddå.... det är väl givet att allt kretsar kring mig, och att om jag är ensam så är alla andra det?? eller... inte... nehej... ;)
jaja, den här dagen tar väl slut den oxå... troligen jävligt snabbt, eftersom jag sov bort stora delar av den! *skratt*
men jag har ingen som helst lust med att ha helg. jag vill ha vardag... fungerande postgång... annan energi i luften... det står för jävla stilla just nu.
Ohio calling (part III)
jag förstår inte hur någon som redan ÄR perfekt för mig, kan fortsätta att bli mer och mer perfekt?! är inte det liksom.... omöjligt?? :D
vi fick nästan två timmar IGEN!! :) jag hajar inte riktigt det där... det ska vara upp till en timme... men hey! jag tänker inte klaga! *skratt* och precis som förra gången... man hinner klara av en hel del på två timmar! ;) en heeeel jävla del!
vi spenderar mkt "tal-tid" med att bara vara fascinerade över att vi hittat varandra, vi jämför uppväxt (sjuuukt lika), diskuterar våra respektive familjer och skapar en känsla för det som numera är "vi"... den mesta tiden går åt till sånt!
sen lägger vi en ohyggligt stor del av tiden på att skratta!! att hitta en annan människa som verkligen kan få dig att skratta är definitivt en gåva.
jag känner mig så otroligt levande när jag pratar med honom! mer så än vad jag gör rent generellt. han har en alldeles underbar effekt på mig...
återkommer när jag har landat, och kan formulera mig igen! ;)
Lägger ner seriemördaren!
så... det blir inga fler inlägg i den här kategorin!
Titta!!
jag vet att han inte har tillgång till sånt här själv... han måste ha mutat ngn att göra det åt honom! :)
vad jag pratar om? hjärtat jag fick i senaste brevet från L.... kika!
I'm baaaack....
tycker det händer så sjukt mkt hela tiden, och jag har ingen aning om hur jag ska kunna få ner allt i skrift så jag kan bevara lite av det. med mitt minne behöver jag liksom saker nedskrivna! ;)
ja, nu är det officiellt iaf... det är L och jag som gäller! *ler brett* fan vad skönt!!
kan inte fatta att jag haft sån sinnessjuk tur att jag träffat denna fantastiska man! jag menar, egentligen.. vad är oddsen? vi bor "en bit" ifrån varandra, och har inga gemensamma nämnare vad gäller vänskapskrets och jobb... inte helt lätt att hitta varandra då!
men hur som helst... han är min!!!! :D
har fått många brev senaste veckan, och lever ständigt högt uppe på rosa moln!
ett var speciellt... jag fick veta fler detaljer om hur hans "fall" ser ut, och hur pass troligt det är att han kommer att komma av Death Row. det är, på allvar, mkt goda chanser!! det ska inte mkt till nu.... klart att det kan stupa på målsnöret, det kan vad som helst... men om inte!!!
har kollat upp hans fakta såklart... jag är ju som jag är... och det han säger stämmer fin-fint!!! så det är inte "bara drömmar".....
jag gillar mitt liv!!! :D