Jaha...
alltså helt seriöst, hur fan gick det här till?? jag skulle ju inte bli en bloggare.... ngt mer fantastilöst fick man ju liksom leta efter... snacka om att behöva skaffa ett liv och allt det där... heh....
ja. men då behöver jag väl det då!
men å andra sidan så brukar jag ju sällan hålla igång nånting så vidare värst länge, så det här kanske inte heller håller i sig! ;)
måste ju iaf meddela att jag blev helt galet inspirerad av en blogg som tyvärr verkar mer eller mindre nerlagd. känner ändå ett behov av att länka till den och tacka för god läsning och massa skratt!
P som i panik
så jävla bra.
det var iaf kul att fixa till bloggsidan. mallarna var okej i sig, men färgerna bedrövliga! ni skulle sett! hade lite kul med den, men ska i mån av ork fixa om den helt! det är ju liksom den skojiga sidan av det hela.
så har jag ngt att skriva om oxå, + att ngt förändras på detta lilla krypin. kan ju vara trevligt.
är min vana trogen vaken mitt i natten för detta lilla projekt. skönt att ngt i livet är konstant.
det och att minuterna tickar iväg...
det senare både skrämmande och underbart betryggande på en och samma gång. som så mkt annat oxå är, om man tittar närmare på det.
ja, vi får se. kanske är jag en bloggare?
tiden lär visa.
ja. men då behöver jag väl det då!
men å andra sidan så brukar jag ju sällan hålla igång nånting så vidare värst länge, så det här kanske inte heller håller i sig! ;)
måste ju iaf meddela att jag blev helt galet inspirerad av en blogg som tyvärr verkar mer eller mindre nerlagd. känner ändå ett behov av att länka till den och tacka för god läsning och massa skratt!
P som i panik
så jävla bra.
det var iaf kul att fixa till bloggsidan. mallarna var okej i sig, men färgerna bedrövliga! ni skulle sett! hade lite kul med den, men ska i mån av ork fixa om den helt! det är ju liksom den skojiga sidan av det hela.
så har jag ngt att skriva om oxå, + att ngt förändras på detta lilla krypin. kan ju vara trevligt.
är min vana trogen vaken mitt i natten för detta lilla projekt. skönt att ngt i livet är konstant.
det och att minuterna tickar iväg...
det senare både skrämmande och underbart betryggande på en och samma gång. som så mkt annat oxå är, om man tittar närmare på det.
ja, vi får se. kanske är jag en bloggare?
tiden lär visa.
Kommentarer
Trackback