- Minuterna emellan -

jag bara älskar min nya leksak!!!
har en digitalkamera som rankar mycket nära den hitre sidan av skalan PERFEKT ------> SAMSUNG. jag har nu en Canon, och kommer nog att vara det märket troget till den dag jag lägger näsan i vädret!
det känns som att jag har haft den i evigheter, och ännu är batteriet inte ens lite urladdat (en mkt stor och viktig sak i livet, vet de som känner mig, och min förra kamera, väl...)!

och hur kom jag då att tänka på detta?
jo... det var Mr. M som sålde mig sin kamera, billigt! och Mr. M har idag en extra stor stjärna i himlen för att han har varit datordoktor, fixat min slöööööa häck till burk, så att den näst intill känns fräsch igen. och jag har tänkt lite på det... alltså, på det faktum att Mr. M alltid, alltid ställer upp. i vått och torrt, näst intill vilken tid på dygnet som helst!
om jag ringer/messar/msn'ar "2003", så nog fasen dyker han upp via skärmen två minuter senare, piggögd och redo att vara till hjälp.
och det coola är liksom att han HAR ett liv! så det är inte det att han sitter på stand-by (även om jag ibland undrar exakt vart han förvarar sin telefon...), utan han har ett sätt att prioritera som är kanon för alla andra, inklusive mig.
jag skulle (och borde kanske) vara rädd att han kommer att bränna ut sig innan 35, om det inte vore för att karln är så satans lat!! *asg*
han har verkligen förmågan att hasa omkring och göra aaaabsolut nada! alternativt sova tills klockan blir 100, och låta ärligt förvånad att inte alla har morgon när han har morgon!
han fixar att balansera det här med att dra in pengar, och att ta tid för sig själv och bara flyta med.
jag tror inte att han själv fattar att det är det han gör... hehe... män! vad säger man....?

hur som helst, fatta hur lätt det är att ta en sån här människa för given!!! det är inte rätt, det sa jag aldrig... men jag skulle ljuga om jag försökte påstå att ingen nånsin tar trevliga människor för givna.
jag märker (och är faktiskt uppmärksam på) när jag börjar ta Mr. M för given, och är på väg att ringa honom 03 på natten, en vardag, för att jag inte tänker på vad klockan är, och för att jag är van att han alltid finns där om det är ngt. och det handlar ju inte bara om datorer såklart.
vi pratar inte så jättemkt om mig och mina funderingar och tankar. vi pratar om en massa annat!
MEN... om det krisar ihop för mig... om jag behöver ngn att prata med oavsett tid på dygnet, och det faktiskt är allvar... så kan jag ALLTID ringa honom. det är så sjukt viktigt, och så mkt större än vad man babblar om i vardagen.
jag tror inte han vet (vilket väl såklart är mitt fel) att jag uppskattar och verkligen märker hur mkt tid och energi han lägger ner på mig. men det gör jag...

hör du det?? det gör jag.... :)