- Minuterna emellan -

hmmm... jag sa ju att jag inte skulle palla att vara en regelbundet aktiv bloggare.... jaja, jag antar att det på plussidan petas upp några poäng för att jag iaf har självinsikt! ;)

myyyyycket har ju hänt! inte bara vad gäller mellanliggande minuter, utan denna gång även i form av just stora händelser.
jag har blivit av med min BPS-diagnos, vi har haft ett nytt, mkt lyckat seminarium, och jag har börjat ana vart min framtid är på väg! :) det är fan inte kattskit på ett halvår! haha

jag är numera helt PS-fri. min borderline och min tvångsmässiga PS är som bortblåsta! inte ens ett litet ynka kriterie kvar! jag är ruggigt stolt över mig själv.
givetvis är G en superstor del i det här. med en annan sparringpartner hade jag såklart inte varit här idag. jag hade säkert varit bättre, kanske tom diagnosfri, men jag hade inte varit HÄR! och det är just här jag trivs så förbannat bra. all respekt och värme till fantastiska G! :)

seminariet gick bra. de små missöden som inträffade lyckades vi dölja med strålande smidighet! alla var nöjda, utvärderingen var oerhört positiv, och nu har vi än mer blodad tand till nästa gång!

min framtid då.....
vi (föreningen) har två jätteintressanta samarbeten på gång. bägge känns som att de verkligen kan bidra till att sätta oss på kartan! inte en dag för tidigt, enligt mig.
jag har börjat få förfrågningar om att komma och gästföreläsa på div ställen, vilket är såååå kul! det är ju just precis det jag vill hålla på med. kanske är jag ute i arbete igen inom ett år. vore så cool!

i övrigt knallar livet på förunderligt lugnt och stabilt. jag är lite chockad, häpen och förvånad fortfarande! ;)
jag har äntligen landat i mitt liv... och iom det såklart insett att jag kan landa ännu mer om jag fortsätter jobba på att bygga upp min integritet och lära mig sätta, för mig bekväma, gränser.
jag fattar nu vad G menar med att det kommer hända mer under senare halvan av 2008 än vad jag tror! ska bli intressant som fan.

min bekantskapskrets har verkligen förändrats under de senaste två åren. jag märker att jag drar mig undan från instabila människor (som jag tidigare kunde identifiera mig med såklart) och väljer ett umgänge med äldre, mer grundade individer.
jag umgås fortfarande mkt med Mamman, men numera en hel del även med några av hennes vänner. de har en tendens att ligga nånstans mitt emellan oss i ålder, så det funkar fint!
jag har saaaaakta börjat ta upp kontakten med några andra av mina vänner som jag kommit ifrån. jag är dock uppmärksam på hur nära jag låter dem komma. den energi jag har i mig själv behöver jag för mig själv fortfarande, och jag klarar inte energitjuvar. men.... det ÄR upp till mig att ansvara för mina egna gränser... det kan jag faktiskt inte lägga på andra!
några av de jag lämnat bakom mig kommer jag med stor sannolikhet inte att träffa igen... iaf inte som förut. kanske ngn gång per år tills det rinner ut i sanden. man skulle möjligen kunna tro att det är lite trist, men det är faktiskt inte det. jag har delat så otroligt mkt med dessa personer, men som det är nu har vi noll och intet gemensamt. och så är det bara. inte mkt att göra åt saken! det känns dessutom rätt okej att ha "kommit vidare".

ja, solen skiner i mitt liv och utanför fönstret numera! våren är på ingång, och jag mår...... bra!