- Minuterna emellan -

jaja... jag antar att jag inte absolut MÅSTE mörda någon.... *skrattar trött* men fan vilken slitsam dag det har varit.

jag inser att jag måste tänka om, men jag är JÄVLIGT besviken, både på mig själv och på... jag vet inte... omständigheterna, antar jag. det hade varit så skönt... och nu känns det som att om jag inte ens kan sluta med dem nu, medan jag mår bättre än jag NÅNSIN gjort, ja då är det nog så det är.... resten av livet, liksom.
ingen jättehit, men jag VET ju att det skulle kunna vara så mkt värre, så varför flippar jag över det här??

det är iaf lugnare nu....
men kvällen och natten påminner mig så sjukt mkt om hur det var förut.... jag mår inte bra, jag kan inte fokusera (på ett sätt så jag kan slappna av) på ngt, jag är konstant irriterad och jag äter som om jag hade pröjs för det!!
jag kan sitta och veta till 100% att tar jag en macka till (fan, bara en halv macka t.o.m.) så kommer jag må illa, känna mig äckelmätt och ångra mig.
vad jag gör? jo, jag tar såklart en macka till, för jag är fullständigt slut i huvudet!!!

igen... värre problem kan man ha. faktiskt.

fotona på mitt skrivbord gör oerhört mkt för mig just nu. de håller min hjärna på rätt köl, och berättar för mig att jag är en fjant som gnäller över en tamejfan avundsvärd situation, för många.
visst, jag känner vad jag känner just nu.... men det är ändå en del av mig, den logiska, som fattar att jag har det så galet förspänt i mitt liv att jag verkligen borde hålla käft!

så jag gör det nu. en stund iaf.... :)