Min snygga teori!
det här med kontrollbehov avhandlades hos G i måndags (tillsammans med en del annat av större eller mindre dignitet), och vi kom in på hur mitt kontrollbehov minskat successivt under de senaste åren. samtidigt insåg jag att jag har en känsla av mkt större reell kontroll numera.
tanken på om dessa två separata känslor hade med varandra att göra eller inte, föddes....
vartefter vi pratade insåg jag att de inte på ngt sätt var givna att följa varandra. alltså....
- jag upplever minskat kontrollbehov
- jag upplever samtidigt ökad reell kontroll
det ena, kan man tänka, bör ha gett det andra. eller?
delvis! min lilla teori är att dessa två har startat på helt olika platser inne i mitt undermedvetna nånstans, och till slut förenats.
såhär nånting;
#1 - jag har minskat kontrollbehov pga att G varit vansinnigt konsekvent i sitt sätt att bemöta och behandla mig. jag har kunnat, med hundraprocentig säkerhet, förutsäga hur jag kommer att bli bemött, vilken respons G kommer att ge i div. olika situationer etc.
#2 - det andra är en känsla av ökad reell kontroll. den kommer såklart av att jag fått en oerhört mkt bättre uppfattning om vem jag är, att jag klarar av att sätta gränser (både för mig själv, och för andra i relation till mig), att jag fått ett annat lugn i mig själv, och därmed fått bättre överblick över min tillvaro. då blir känslan/upplevelsen av kontroll givetvis större.
#1 ger #2, så långt är jag med på "det ena ger det andra", men jag tror inte att det är samma sak åt andra hållet...
såhär; hade G varit mindre konsekvent som person, och inte gett mig samma känsla av förutsägbarhet, så hade mitt kontrollbehov kanske inte förändrats alls, eller i vilket fall inte lika mkt som det gjort.
#1 kräver medverkan, och ett specifikt beteende, av någon utanför en själv. det går inte att utveckla på egen hand.
#2 tror jag däremot går att fixa på egen hand. jag tror att det är ngt som händer alla, med åren, vartefter man lär känna sig själv, får ordning på var i tillvaron man hör hemma etc.
jag har bara fått en intensivvariant av den kursen, pga ett oerhört bra bollplank!
mao, #2 är klart möjlig även utan förekomsten av #1.
alltså... lyckas jag göra mig förstådd alls?? *asg* känner att jag är luddig och omständlig i mitt sätt att skriva... irriterande! det lät så jäkla bra "live" liksom.... ;) jaja....
hur som helst, min inre bild av det här är att dessa två grejer är varsin linje, som liksom möts i en 90 graders vinkel (har jag nämnt att jag har synestesi?? självklart är min inre bild också i 3D och färg!! *skratt*), istället för att löpa parallellt.
jösses vilken insyn i min vridna lilla hjärna...
iaf... om det är ngn som fattar hur jag menar, så hoppas jag att mitt halvsvamliga orerande gav ngt! :D
Hm tror jag fattar teorin hyfsat och eftersom jag är övertrött och det känns som jag ändå kopplar ungefär tycker jag nog du uttryckte det hela klart och tydligt. Och hoppas jag drabbas av någon liknande förskjutning i mitt eget lilla moln av kontrollbehovsmoln som hänger över huvudet och förhindrar mycket av ens aktivitet så förträffligt bra...perfektionism + kontrollbehov = schysst neurotisk handlingsförlamning.
Synestesi känner jag två eller tre med tror jag faktiskt, har ej själv (hm coolt, det finns alltså ännu en grej jag inte verkar har, inte illa må jag säga...tänkte att jag väl snart får börja säga att jag lider av DSM-IV för det börjar luta ditåt bannemej). Det som förvånar mig mest med synestesi är att inte alla har det, det känns liksom logiskt på nåt associativt sätt eller nåt...eller så har det bara något med mitt infantilkomplexiga prefrontalcortexbefriade medvetenhetstillstånd klockan sju minuter i tre på natten att göra).
