Avslutning på eget vis.
det här med att trappa ut terapin då... först var ju frågeställningen om det kanske skulle vara vettigt att trappa ut frekvensen. men det kändes aldrig riktigt som jag, liksom...
släppte funderingarna, insåg att jag kommer att fixa ett abrupt avslut, och så var det inte mer med det.
jag har dock kommit på att min lilla hjärna har hittat ett eget sätt att trappa ut... jag märker att jag tar upp mindre och mindre stora/tunga/jobbiga saker. det blir mer och mer ytligt och generellt, fler och fler rent allmänna diskussioner, och det känns jättebra!
när jag kom på vad det var jag gjorde kände jag mig rätt så smart! *asg* iaf undermedvetet smart då, antar jag...
jag tror att det skulle bli knas att prata om en massa tunga prylar (as usual, liksom) och sen plötsligt så ska jag inte dit veckan efter, och allt blir som hängande i luften.
då - om nånsin - tror jag det kan bli stora problem med att få ett lugnt och fint avslut.
och ett lugnt och fint avslut ska jag ha! jag vägrar känna att jag fryser mitt i ett steg... aldrig riktigt kom "ut på andra sidan", eller så.
svårt att förklara hur jag tänker och känner. jag har inte analyserat det så där jättemkt. det känns som att jag skulle kunna förstora upp hela grejen om jag tänker en massa på det.
tänker jag inte på det - utan att för den skull trycka undan det - så har jag väl inga stora problem med det?! :) för då skulle jag ju tänka på det vare sig jag ville eller ej... no?
så... jag slutar tänka på det nu! *skratt*
släppte funderingarna, insåg att jag kommer att fixa ett abrupt avslut, och så var det inte mer med det.
jag har dock kommit på att min lilla hjärna har hittat ett eget sätt att trappa ut... jag märker att jag tar upp mindre och mindre stora/tunga/jobbiga saker. det blir mer och mer ytligt och generellt, fler och fler rent allmänna diskussioner, och det känns jättebra!
när jag kom på vad det var jag gjorde kände jag mig rätt så smart! *asg* iaf undermedvetet smart då, antar jag...
jag tror att det skulle bli knas att prata om en massa tunga prylar (as usual, liksom) och sen plötsligt så ska jag inte dit veckan efter, och allt blir som hängande i luften.
då - om nånsin - tror jag det kan bli stora problem med att få ett lugnt och fint avslut.
och ett lugnt och fint avslut ska jag ha! jag vägrar känna att jag fryser mitt i ett steg... aldrig riktigt kom "ut på andra sidan", eller så.
svårt att förklara hur jag tänker och känner. jag har inte analyserat det så där jättemkt. det känns som att jag skulle kunna förstora upp hela grejen om jag tänker en massa på det.
tänker jag inte på det - utan att för den skull trycka undan det - så har jag väl inga stora problem med det?! :) för då skulle jag ju tänka på det vare sig jag ville eller ej... no?
så... jag slutar tänka på det nu! *skratt*
Kommentarer
Postat av: s
Snacka om att det är en balansgång det där... Att tänka eller inte tänka, det är frågan. Ibland får man låta livet sköta sig själv. Hoppas det kommer kännas bra för dig när det blir dags. :)
kram
Postat av: Indie
Tycker som sagt att det sättet äger.. konstigt att ingen annan kommit på det sättet för det är ju så sjukt mkt bättre än att bara kunna prata om det man behöver mer och mer sällan utan att ha kontroll själv.. sen måste ni ju ha ett specialavslut men jag tycker det verkar gå åt ett bra håll ;-)
Trackback
