- Minuterna emellan -

"Save some trees - have a blog!"

jag som inte brukar falla för typiskt trendiga prylar är så såld på de här armbanden - Cuffs of Love! :) sjukt snygga!




ja, Miss I. bilden råååkade ha ett rosa band! *skratt* men för en gångs skull tror jag inte att det är just rosa jag vill ha... *funderar* eller så är det det...

dessa finns i 4 olika strl, med eller utan stenar (CZ), hjärtformade och i två olika metaller i alla kombinationer som bara är möjliga!
nam nam.... vill ha.

och de är rosa.... ;)

alltså... jag är så impad av mina vänner, och mina nära och kära!
"alla", i princip, är helt med på min relation med L, och är så sjukt positiva och stöttande! *chockad, häpen och förvånad*

jag vet att det finns några som inte kommer att gilla det särskilt mkt, men som sagt tidigare... jag skiter i det!!! är man negativ av naturen, till det mesta, så pallar jag inte att anse att det är åsikter som jag måste ta på allvar. de med öppna sinnen är vad jag bryr mig om, och jag tar in både det positiva och det mer försiktiga från dem. just för att jag vet att det är balanserade och genomtänkta åsikter.

jag vet!!! jag har vääärldens tråkigaste blogg just nu! *asg*
jag kan inte prata om (eller tänka på, för all del) så mkt annat än L..... men det blir säkert bättre med tiden... *sure* ;)

ingen är vaken när jag är vaken!!!! :(

mina Ohio-tjejer är det, förvisso... men det är NU jag vill ha sällis... och de kommer inte online förrän framåt 3-tiden på morgonen. har urtråkigt!!!

meh!
jag har ju slutat röka!!!!
att somrarna ska vara ett sånt jävla problem! dra åt helvete med alla uteserveringar, lattes, och folk som glatt blossar på!!! *aaaaaaaaaaaaaaaaah*

jag tänker INTE börja igen..... *gnisslar tänder*

min bror sitter i fängelse..... jag fick veta det igår.

alltså... är det bara jag, eller är det lite skum tajming på det här? just när jag blivit van att ha dens sortens kommunikation, när jag redan blivit av med sååå många av mina fördomar, och har helt andra förutsättningar att förstå. att min kontakt med L kom nu, är plötsligt ännu enklare att förstå! slumpen? knappast.

och jag behöver alla mina nya uppsättningar verktyg för att förstå, för det han sitter för är för många, rent moraliskt, 100 resor värre än vad L sitter för. men det betyder noll och intet för mig. det är min bror och jag älskar honom! oavsett.

hans tid i fängelset kommer inte att bli lätt!! jag kommer mao snart att ha ännu en brevvän bakom murarna... det är så skumt, detta.
hur som helst, han kommer att behöva allt stöd han kan få, och all möjlighet att minnas hur det är att vara på andra sidan. det är inte ens uppe för diskussion att jag ska hålla kontakten med honom! det är givet.

men ja... jag kan inte låta bli att fundera över tajmingen...

ja... nog för att jag misstänkte att det skulle bli "värre" när jag väl fått en röst till orden.... men jösses!

jag har blivit så girig!!! vill ha mera. vill kunna prata fritt! som det är nu är det en gång i månaden som gäller, och då ska vi hinna få in allt vi behöver säga. vilket är en hel del.....
men å andra sidan.... enkelt uttryckt så kunde det varit jävligt mkt värre! det kunde varit så att jag aldrig fått lära känna honom över huvud taget... mitt liv är redan så mkt rikare pga honom. jag har ett helt annat sätt att se på min egen existens, mitt eget liv. jag har det förbannat bra, jag kan göra så otroligt mkt med mitt fria liv, och jag är glad över saker jag tidigare tagit för givna.

jag kommer att vara för evigt tacksam för det. oavsett vad som händer i framtiden.

jag älskar min syster så otroligt mkt!!! :)

såklart borde jag ju ha vetat att hon skulle fatta, och se saker för vad de är... inte för vad de månne ha varit för 15 år sen! men man vet ju aldrig med folk... och syster är viktig!
men nej, det var självklart inga problem!! :D

naturligtvis ville hon försäkra sig om att jag tänkt. och tänkt lite till, och sen analyserat det jag tänkt! *skratt* och det har jag ju.
hon var mer än nöjd med det, och tyckte jag varit smart i mitt sätt att fundera.

jag är så vansinnigt glad att jag har henne på min sida. hon är en av de få personer vars åsikt om mig faktiskt spelar roll.

jag älskar dig massor, kära syster!

alltså... fy fan vad det är kört för mig!!! haha

vi fick två timmar!!! TVÅ timmar... de måste ha glömt bort honom eller ngt... ;) eller så har jag charmat hans CM så till den milda grad att vi redan fått fördelar av det! :D

alltså, dessa två timmar. JÖSSES!!!!!
det var inte en tyst sekund! iaf inte av sån där jobbig, obehaglig tystnad. det var ett par av "taking a moment", för att processa.... men annars, massa babbel, oerhört mkt skratt, och engagemang i att räta ut ett frågetecken eller två.... alltså, killen jobbar SNABBT det ska jag ge honom! *skratt*

den tiden vi fick idag var verkligen ovärderlig för att avgöra om HAN är den han utgett sig för att vara, om JAG är den jag utgett mig för att vara... om det finns nån som helst kemi "live" eller om vi kanske ska hålla oss till brev (!), och såklart för att få ett hum om vad som pågår.
denna man är så galet intelligent, respektfull, vettig och omtänksam att det är helt sjukt!! och nej... han är inte ens lite manipulativ. jag om någon ser sånt på 4 mils avstånd! (jag kanske inte alltid bryr mig, men jag ser det).
framför allt är han extremt rolig!!! jag kan inte minnas när jag skrattat så här mkt! :D
bara det i sig är värt allt.


igen... LM, Miss I., Miss A. och alla andra som backar upp mig helhjärtat, och som lämnat alla fördomar utanför, tusen tusen tack!!!
jag ska inte ljuga och säga att det inte skulle gå ändå, för det skulle det... men det blir såååå sjukt mkt lättare med support. att veta att det finns några där ute som inte ens höjer på ögonbrynen, utan anser att mitt omdöme brukar vara sunt och därmed troligen är det även denna gång, är värt så otroligt mkt. ♥

att det finns en hälsosam mängd engagemang i att kolla upp att jag håller mig på rätt köl, det uppskattar jag. att det finns en oro för hur jag ska orka med, och om jag kommer att må bra, det uppskattar jag oxå. jag behöver balanserad input för att hålla huvudet kallt.
men, alla former av dömande kommentarer om L som person kommer däremot att lämnas helt därhän!
jag är inte intresserad.

jag har bestämt mig.
jag tänker inte pracka på folk vare sig info eller åsikter, men fantamej om jag ska behöva dölja vem jag är och vad jag gör! i helvete heller.
den som kräver det av mig kommer att hamna ute i kylan. punkt.

för övrigt.... jag är lycklig. om det kan intressera? :)

alltså... det är mindre än en timme kvar till jag ska ringa L! shiiiiit..... jag har så sjukt stora fjärilar i magen att jag inte vet var jag ska ta vägen!! *asg*

jag vet ju att jag har rätt i att det kommer att gå strålande, att vi kommer ha saker att prata om, och att jag med allra största sannolikhet kommer att möta exakt den person jag mött hittills, brevledes... men det är fortfarande en så galet stor grej, detta! kan inte hjälpa att jag håller på att gå sönder!

jag som inte skulle bli nervös!! haha.... jo just det ja... det verkar ju gå bra!

till råga på allt så skriker min ena katt - non stop!!! han har fått ngt slags psykbryt och är på dåligt humör, antar jag... det är inte ett dugg stressande, faktiskt.... *djupt sarkastisk*

jaja.... måste slappna av en smula nu..... annars vete fan hur jag kommer att framstå! ;)

vaknade vid 04 imorse... eller ja, jag vaknade vid 03 men gick upp vid 04...
hela morgonen var en sån där morgon när jag har NOLL tålamod med saker som går åt helvete... och gissa vad?? allt som bara kan gå åt helvete gör såklart det. :)

jag glömde spisplattan på, och upptäckte det när det var så mkt rök i köket att jag inte kan fatta att brandlarmet inte reagerade, jag tappade grejer så de gick sönder.... min dator frös... 2 GGR!!! och kattjäveln (Mårtis) valde denna morgon att försöka driva mig till mesta möjliga vansinne på kortast möjliga tid!

*asg* vad säger man???

men... jag satte mig tillslut och fortsatte på mitt brev till L, och som vanligt tog det ca 0,3 sekunder så var jag på gott humör igen! hehe....
jag väljer att inte analysera det.
jag väljer att leka struts.
jag tycker strutsar är ett underskattat släkte........ :)

hörrni... kan inte vara gulliga och hjälpa mig lite? klicka på den söta lilla knappen här nedan, eller i länklistan ute till höger i menyn!
gör det gärna så ofta ni kommer ihåg, och orkar! :)

hehe! glad tjej....

har fått ordning på telefon-prylen vad gäller L, och på torsdag kommer jag prata med honom för första gången!! :) det ska bli sååå kul! en helt ny dimension till vår vänskap.
det känns viktigt att få en röst till nyllet, och vetskapen om att vi kommer ha så jävla skoj tar udden av nervositeten! det finns inte en möjlighet i världen att det kommer att bli obehaglig tystnad, brist på samtalsämnen eller ngt sånt! inte en chans. :D

jag ser fram emot torsdag sååå mkt!! :)
håll tummarna för att teknik och annat bestämmer sig för att samarbeta hela vägen.

alltså..... tänk att några meningar kan förändra precis allt, som genom ett trollslag!!

jag har haft det skitjobbigt med att veta att L ska dö, och att jag kan göra noll och intet för att förhindra det. det är fan inte lätt. plötsligt idag kommer ett brev.... med följande innehåll:

"Anyway, there are a lot of guys who have been getting off death row lately... the same might be happening to me sometime in the future. My appeals are going good, and it seems like I'm on track to get off the row and hit General Population. Nothing is definite yet, but it's looking very promising. :)
I've got 15 years inside, so if I get off the row right now I would have to do 10 to 15 more years, and then I'd be set free..."


det var som att ta av en mörk filt du levt under i månader, och se ljuset igen!!!! :D
helt sjukt glad blev jag!!!
inte så konstigt kanske, att man blir glad att ngn kanske ska få leva.....? (känns som att jag pratar om ngn i ett u-land eller ngt...).

jag kan inte med ord förklara hur otroligt mkt det här förändrade hela min sinnesstämning, och hur snabbt jag kom ur den svacka jag varit i den senaste månaden!!! det gick så jävla fort!! *skratt*

idag är jag lycklig.

tog mig i kragen idag och tog en promenad till centrum... inte så långt, jag vet, men definitivt längre än jag brukar röra mig till fots! :)
det var faktiskt inte så illa........ *funderar*
eftersom jag "helg-handlade" så kändes det dock overkill att knalla hem. hade kassar som vägde 411 kilo, typ! :D

men, man skulle kunna säga att jag är igång....
och jag tror att det absolut "sämsta" jag köpte var färdiga pannkakor... så, yay me!! :)

nu är det jävlar i mig slutlekt!!!

upptäckte just att jag inte kommer i min älskade korsett längre! *såååå sur nu* den var rätt rejält åtsnörd när jag hade den sist, och nu kommer jag inte i den ens om jag snör upp den helt!!!! vad i helvete??
nog för att jag visste att jag gått upp i vikt, men det här är ju löjligt!

jaja... nu blir det fantamej inget mer slarvande, dubbla middagar, äta för att jag känner mig ensam etc. jag behöver inte känna mig ensam - jag är två personer i en!!! *morr, spott och fräs*

ideer om hur man distraherar sig själv från att vilja överäta/trycka undan tomhet emottages tacksamt!
(den som yrar om promenader åker på stryk! ;) nä... jag vet... jag borde)! :D

jag är riktigt nyfiken nu!!! :)
L har fixat och trixat, och nu verkar det som att vi kommer kunna prata i telefonen på ett sätt som absolut inte kommer att ruinera mig! vanliga collect call från USA, särskilt via fängelsernas "long distance providers", är helt sjukt dyra! fattar inte hur folk har råd.

det fascinerar mig att han ens fick till det! uppenbarligen är man inte helt utan makt, ens på Death Row.... smått udda när man inte är van vid hur saker och ting funkar i en annan persons verklighet.
vi har så otroligt olika liv, så mkt att lära oss om varandras vardag, och det är svårt att få ett bra grepp om en person utan att höra rösten. tycker jag iaf.
så det här ska bli så otroligt kul!! en helt ny dimension till en vänskap som på kort tid blivit oerhört viktig för mig, och mitt perspektiv på världen.

en gång i månaden kommer vi att kunna prata i en timme, eller kanske t.o.m. längre. vill vi prata oftare än så är det vanliga collect call som gäller, så jag misstänker att det nog inte kommer att bli så mkt oftare än en gång i månaden!! :D men det är bra nog! en chans att avhandla saker som är krångliga att berätta via brev (handskrivna), där tonfall och annat definitivt inte framkommer tydligt. sånt som bakgrund... tidigare upplevelser... sånt som liksom tenderar att bli romaner i brevform, men som skulle gå så otroligt mkt smidigare att köra igenom via telefon. :)

jag är nyfiken, otålig och jätteintresserad av att få veta hur mkt det här kommer att hjälpa oss att få en tydlig bild av varandra.

sen är det ju trots allt så att allt som sparar tid är av godo... jag har ingen aning om hur länge jag får behålla min nyvunna vän i mitt liv. eller i något slags liv över huvud taget, om vi ska vara petnoga.
att hinna få info, bilda mig en uppfattning, kunna skapa minnen av denna människa känns så viktigt.

ska maila och fixa och trixa på min ände nu, så att vi kan komma igång så snart det bara går! :)

fan vad det händer grejer!!! *asg*
men det är bra grejer.... och det är väl alltid ngt. :)

jag har varit lite svajig sen sista terapitimmen. nu börjar jag liksom landa i att det är slut. och det är ju både skoj och läskigt, såklart. det finns lite av en "examens-känsla" över det... och samtidigt har jag inte kommit så långt att jag kan reda ut hur jag eg. regerar på avslutet.
jag vet att jag varit "störd" över det, eftersom jag reagerat med att vara rätt grinig, lättretlig, och resten av tiden inte riktigt haft koll på exakt vad jag känt!
men jag misstänker att det håller på att ge sig. lättare att se vad som är vad för varje dag som går. jag tror dock att måndag blir nån slags milstolpe eftersom det är första gången jag inte går dit när jag eg. "ska". eller skulle blir det ju.

ska bli spännande att se hur jag tacklar måndagen! :)


igår träffade jag Miss I. för möte ang. forskningsprojektet vi har på g! alltid lika kul! :) mera....
såklart var Mr. KIP med oxå, eftersom det är hans erfarenhet vi liksom förlitar oss lite på här! :D bra möte, många uppslag, lite vettig arbetsfördelning (så inte jag får ett bryt på att inget blir strukturerat!! *skratt*), och en allmänt kanonbra känsla! *happy happy - joy joy*

sen hade vi styrelsemöte, som var rätt snabbt genomrafsat, tack och lov. tror både jag och Miss I. brände ut det mesta av mental energi på den första lilla sammankomsten!! :D
vi fick iaf lite klubbat, vilket är strålande!

i övrigt knallar livet på i sitt vanliga kaotiska tempo. märkligt att det alltid är antingen överskott på prylar att göra, eller så tomt så det ekar i kalendern!! ;)
skulle möjligen kunna ha ngt med dålig planering att göra... men det talar vi tyst om, tycker jag!
ska iaf skärpa till mig med bloggandet. mår ju bra av att få ur mig saker, så det verkar vettigt att vara någorlunda regelbunden med det här.
till nästa gång... ♥

fan vad skönt det är med folk som inte bara är fördomsfria, och låter mig leva mitt liv som jag vill, utan som dessutom är min egna lilla heja-klack och ser ngt positivit i alla beslut jag tar, och allt jag gör! :)

ja, lilla LM, det är dig jag pratar om!!! :D

det var sååååå skönt att äntligen ta en 5-timmarsfika i helgen som var, berätta om L, hur viktigt allt det blivit för mig, och få en respons som är så fullständigt fri från fördomar, fördömanden, negativitet och annat crap!!
jag påstår inte att hon är korkad på ngt sätt ;), självklart hade hon reservationer, men det var för mig och hur jag ska orka. det handlade inte ens för en sekund om L!

hon ställde "rätt" frågor, de som enligt mig är de enda relevanta, och hon lyssnade på svaren. inga förutfattade meningar, what so ever.

det var vansinnigt befriande! jag mår så sjukt mkt bättre med hela den här situationen nu. jag får vara lycklig.
jag har alla planer på att skjuta undan alla andra reaktioner, och allt annat crap.
hade hennes reaktion och hennes sätt att hantera det hela varit obalanserad (dvs bara handlat om hur jävla kul och lätt allt är) så hade jag varit tvungen att införliva några andra sätt att se på saken kanske. ;)
men hennes reaktion var mer än balanserad, den var genomtänkt och givande.

tusen tack älskade LM för att du är den du är - och låter mig vara den jag är! ♥

vaknade med en känsla jag hatar..... jag är rastlös och uttråkad, men jag har ingen som helst energi att ta tag i saker, och göra ngt!!!
har känts som en skitdag hela dagen... och det tog mig ett bra tag att lista ut varför, men till slut så!! :D

idag är troligen början på reaktionen vad gäller avslutningen av terapin. såklart. *doh*
det blev lättare på en gång! bara att identifiera vad det är som stör mig gör det lättare att rida ut det, att inte äta för att trycka undan det, att inte starta bråk med ngn... *skratt* det var jätteskönt att upptäcka att jag kunde sätta fingret på vad det var, och att det i sig faktiskt gjorde en så stor skillnad!

nu väntar jag bara på att den här dagen ska ta slut, och fokuserar på att morgondagen förhoppningsvis har med sig en helt ny uppsättning känslor. :)

jaaa... på måndag har jag sista terapitimmen. vet inte riktigt vad jag känner infö det, och det i sig känns lite jobbigt! jag har ingen lust att få ngt slags nervöst sammanbrott en vecka efter!! :) ska jag få ett bryt verkar det liksom lämpligt antingen nu över helgen, eller för all del på måndag.
men om jag känner mig själv rätt lär det inte komma förrän efteråt...

å andra sidan, det kanske är bra?
det kanske är det som ger mig chansen att se att jag fått nya möjligheter, nya verktyg att hantera jobbiga grejer?

eftersom jag vet att det här såklart är jobbigt för mig, önskar jag att jag verkligen skulle kunna känna det oxå, vilket jag inte verkar kunna just nu. jag har ingen lust att gå och undermedvetet trycka undan grejer... det känns som att jag borde göra bättre/smartare ifrån mig än så! :)
men... det är vad det är, antar jag. och jag lär få hantera situationen oavsett när mina känslor hinner ikapp mig.

kom på att jag kanske borde tala om att intervjun för DN gick jättebra! :) hon var supertrevlig, lättpratad (såklart!), och ställde lagom personliga frågor.
eller ja... de var ju personliga såklart, men om lagom privata ämnen då, kanske! :D

vi sågs vid 14.30-tiden, och var klara typ 17.30, så material i överflöd lär hon iaf fått! troligen kommer artikeln att avsluta hennes serie. vi får väl se hur pass stor den blir... hon har ju en del annat att skriva om oxå! ;)

ska iaf bli intressant! återkommer!

uppgiven
maktlös
panikslagen
letar utvägar där inga finns

uppskattad
trygg
lycklig
lyft av glädjen att vara betydelsefull

pendlar mellan hopp och förtvivlan
varför gör jag såhär mot mig själv?
för att det är värt det
du är värd det

idag kom ett nytt brev från seriemördaren! alltså... det är fortfarande lika roligt! jag kan inte 100 sätta fingret på vad det är som är så skoj med honom.... jag menar, om det vore så enkelt som vad han är, då skulle jag väl brevväxla med fler?? nej, det är ngt med hans sätt att skriva, hans sätt att relatera till omvärlden, som är ... lätt absurt, vore väl möjligen förnamnet! hela snubben är liksom smått surrealistisk...

förvisso är väl det att vänta, med tanke på hans CV. men ändå... det måste ju finnas seriemördare som spenderat sina "yrkesverksamma år" höga på ett eller annat, och som är åtminstone sammanhängande i sitt prat och sitt sätt att vara, nu när de väl sitter inne och inte har tillgång till vilken substans det nu än var de partajade på? (tro mig, till Death Row smugglas inga droger)! men... den här snubben är lika surrealistisk "nykter"!

upptäckte förresten för ett par dagar sen att han har en officiell MySpace sida!! *skratt* vad ger ni mig för den?? helt galet... en egen MySpace... han har aldrig ens SETT internet... men han har en MySpace... *fascinerad*

har ingen aning om hur länge jag kommer att roas av det här, eller hur länge han för all del roas av det!! :D men än så länge är det ruggigt intressant att läsa breven.

kan man gå åt två håll samtidigt?
bör man gå åt två håll samtidigt?

jag håller, precis i dagarna, på att avsluta min terapi, vilket är skrämmande nog i sig... avslutet föder ett behov av att  "städa" mentalt, plocka ihop tankar, lägga dem i kartonger och ställa upp på "vinden".
samtidigt har jag tackat ja till denna intervju för DN (som blev uppskjuten från i lördags till imorgon), och lite grann tvärtemot den initiala information jag fick så ska artikeln nu vara "mkt personlig" och handla oerhört mkt mer om mina känslor, än som det först var, den behandling/terapiform jag genomgått.

jag känner mig inte så sugen på det, faktiskt. jag håller ju på att städa och plocka undan i mitt mentala stök... då har jag väl ingen lust att dra fram allt igen, för att ngn annan ska granska det?

det känns som att det här kommer att bli ett gigantiskt test av min förmåga att sätta gränser, och hålla på min integritet! vet inte om jag är redo för det... men jag borde vara det, med tanke på att jag sas fått ordning på mig själv mer.

tack och lov kom ju denna lilla sammanstötning av händelser medan jag fortfarande har G att gå till. efter lite babblande fram och tbka (av mig) lessnade han och meddelade mig att jag måste faktiskt inte svara på alla frågor hon ställer, och jag kan faktiskt styra en del av intervju och innehåll själv.....
tamejfan om han inte har rätt!! :) jag kan faktiskt det... alldeles själv.

jag märker att jag känner obehag inför imorgon... jag vill äta!!!! *ler*
men obehaget är inte alls tillräckligt för att jag ska känna att jag inte fixar det, eller för att jag ska "råka" bryta benet. :D
det är bara nog starkt för att jag ska känna av det, reagera, och förstå att ngt inte är helt hundraprocentigt bekvämt i min lilla värld just nu.
och det måste få vara okej.

jag har skrivit ut hennes mail, det som startade det hela, för att under morgondagen kunna påminna mig om på vilka premisser det här faktiskt började.
hur man än vrider och vänder på det så är det här med all sannolikhet bra för mig, på en massa olika plan. det är lite skönt att nånstans "veta"/ana det, eftersom jag just nu inte ser det! :)
det jag ser precis just nu är att jag ställt mig på kollisionskurs med mig själv, att det just nu faktiskt är rätt mkt samtidigt, och att jag kommer att greja det här oxå, såklart...

det gäller bara att, mer eller mindre bokstavligt, hålla tungan rätt i munnen!