Framåt!!
det går framåt för oss! mötet idag (hos Misa) gick kanon! bra stämning (viktigt för mig) och en massa positivitet och driv! hade varit askul om Miss I. kunnat vara med, men det får bli nästa gång. är liksom inte försvarbart att förvänta mig att hon ska pila ner 90 mil vareviga gång det ska mötas och dela upp lite uppgifter! trist såklart, men så är det ju bara.
hur som helst tycker jag att jag gjorde rätt okej ifrån mig, och fick ordning på det jag/vi behöver ordning på! det är inte illa bara det. :)
nu är det framåt marsch mot nästa grej, dvs mötet med Mr. K-I den 11 juni. DÅ får jag iaf träffa Miss I. :)
är en positiv tjej idag, även om jag är så trött att jag önskar att det fanns en avstängningsknapp på mig. men det vore ju vettigt att hålla mig vaken tills ikväll, så jag fixar till dygnet.
imorgon = intervjun för DN. :) ska bli jättekul och intressant med en ny upplevelse!
hur som helst tycker jag att jag gjorde rätt okej ifrån mig, och fick ordning på det jag/vi behöver ordning på! det är inte illa bara det. :)
nu är det framåt marsch mot nästa grej, dvs mötet med Mr. K-I den 11 juni. DÅ får jag iaf träffa Miss I. :)
är en positiv tjej idag, även om jag är så trött att jag önskar att det fanns en avstängningsknapp på mig. men det vore ju vettigt att hålla mig vaken tills ikväll, så jag fixar till dygnet.
imorgon = intervjun för DN. :) ska bli jättekul och intressant med en ny upplevelse!
Dubbla gulor!
nu har jag iofs inget vidskeplighetslexikon, men jag har ändå för mig att i ett dylikt betyder dubbla gulor i ett ägg, tur! om det nu är så, undrar jag lite över min kommande dag!
jag fick två ägg till frukost, bägge med dubbla gulor! :)
förhoppningsvis betyder det att jag får en okej resa in till stan, trots att jag drar nu, en timme "för sent"! ;)
jag fick två ägg till frukost, bägge med dubbla gulor! :)
förhoppningsvis betyder det att jag får en okej resa in till stan, trots att jag drar nu, en timme "för sent"! ;)
På g igen!
eftersom jag verkligen HATAR rusningstrafik, speciellt när jag åker kommunalt, så blir lösningen att åka in till dagens möte två timmar i förväg!
och nu när jag har lyckats hålla mig vaken hela natten (för att jag såg till att sova heeeeela gårdagen, fram till 21.30) så är det inget problem att åka in vid 05.30 ist för 07.30.
slår sååå mkt hellre ihjäl tid inne i stan än att behöva trängas med alla griniga, irriterade pendlare på väg in till jobbet. det finns fan inget värre!
det enda jag behöver göra nu är att hitta ett okej fik, slå ihjäl tid där, och sen ta bussen från centralen vid 8-rycket. den lilla biten (3 minuters restid) kan jag leva med att det är mkt folk.
att ist leva med det hela vägen skulle betyda att jag "landar" mentalt och orkar vara närvarande, ungefär samtidigt som mötet är slut... *skratt*
nåja, jag är iaf nöjd att natten gått bra, och att jag kan hasa iväg i tid. :)
Sover... sover mera.
en sak till som fått mig bra fundersam är min kropps (och troligen även min hjärnas) enorma, extrema önskan att sova!! :) alltså... värre än annars, menar jag då! :P
men jag tror jag kommit på det!
jag har ju börjat med Concertan igen, och den gör på ngt skumt sätt att jag slappnar av... utan att jag hela tiden aktivt måste TÄNKA på att slappna av, vilket i sig har en kontraproduktiv känsla, liksom! *skratt*
alltså... vad jag känner att jag kan nu är att bara vara, utan att stressa upp mig, eller spänna mig konstant för att jag är rastlös etc.
och jag tror att min kropp helt sonika är smart nog att ta chansen! lite av "wow! hörrni... hon slappnar av! sov, för helvete, sov!!!" eller ja... nåt ditåt!
det här kommer att bli bra, såklart. det är inte optimalt, men vad i livet är det?? huvudsaken är att jag kan få må som jag gjort nu det senaste halvåret. (så varför jag öht skulle dit och PETA i det, fattar jag inte nu)!
jag vill tbka till där jag var för 1-2 månader sen. då är jag nöjd!
jag känner mig bara livrädd för att jag har sabbat det nu, och att jag inte KAN komma tbka dit.... men men, det lär väl visa sig, antar jag.
jag är hur som helst sjukt osocial, och det är nog klokt. jag ska inte vara varken bland folk, eller i möblerade rum just nu.....
men jag tror jag kommit på det!
jag har ju börjat med Concertan igen, och den gör på ngt skumt sätt att jag slappnar av... utan att jag hela tiden aktivt måste TÄNKA på att slappna av, vilket i sig har en kontraproduktiv känsla, liksom! *skratt*
alltså... vad jag känner att jag kan nu är att bara vara, utan att stressa upp mig, eller spänna mig konstant för att jag är rastlös etc.
och jag tror att min kropp helt sonika är smart nog att ta chansen! lite av "wow! hörrni... hon slappnar av! sov, för helvete, sov!!!" eller ja... nåt ditåt!
det här kommer att bli bra, såklart. det är inte optimalt, men vad i livet är det?? huvudsaken är att jag kan få må som jag gjort nu det senaste halvåret. (så varför jag öht skulle dit och PETA i det, fattar jag inte nu)!
jag vill tbka till där jag var för 1-2 månader sen. då är jag nöjd!
jag känner mig bara livrädd för att jag har sabbat det nu, och att jag inte KAN komma tbka dit.... men men, det lär väl visa sig, antar jag.
jag är hur som helst sjukt osocial, och det är nog klokt. jag ska inte vara varken bland folk, eller i möblerade rum just nu.....
Fine.
jaja... jag antar att jag inte absolut MÅSTE mörda någon.... *skrattar trött* men fan vilken slitsam dag det har varit.
jag inser att jag måste tänka om, men jag är JÄVLIGT besviken, både på mig själv och på... jag vet inte... omständigheterna, antar jag. det hade varit så skönt... och nu känns det som att om jag inte ens kan sluta med dem nu, medan jag mår bättre än jag NÅNSIN gjort, ja då är det nog så det är.... resten av livet, liksom.
ingen jättehit, men jag VET ju att det skulle kunna vara så mkt värre, så varför flippar jag över det här??
det är iaf lugnare nu....
men kvällen och natten påminner mig så sjukt mkt om hur det var förut.... jag mår inte bra, jag kan inte fokusera (på ett sätt så jag kan slappna av) på ngt, jag är konstant irriterad och jag äter som om jag hade pröjs för det!!
jag kan sitta och veta till 100% att tar jag en macka till (fan, bara en halv macka t.o.m.) så kommer jag må illa, känna mig äckelmätt och ångra mig.
vad jag gör? jo, jag tar såklart en macka till, för jag är fullständigt slut i huvudet!!!
igen... värre problem kan man ha. faktiskt.
fotona på mitt skrivbord gör oerhört mkt för mig just nu. de håller min hjärna på rätt köl, och berättar för mig att jag är en fjant som gnäller över en tamejfan avundsvärd situation, för många.
visst, jag känner vad jag känner just nu.... men det är ändå en del av mig, den logiska, som fattar att jag har det så galet förspänt i mitt liv att jag verkligen borde hålla käft!
så jag gör det nu. en stund iaf.... :)
jag inser att jag måste tänka om, men jag är JÄVLIGT besviken, både på mig själv och på... jag vet inte... omständigheterna, antar jag. det hade varit så skönt... och nu känns det som att om jag inte ens kan sluta med dem nu, medan jag mår bättre än jag NÅNSIN gjort, ja då är det nog så det är.... resten av livet, liksom.
ingen jättehit, men jag VET ju att det skulle kunna vara så mkt värre, så varför flippar jag över det här??
det är iaf lugnare nu....
men kvällen och natten påminner mig så sjukt mkt om hur det var förut.... jag mår inte bra, jag kan inte fokusera (på ett sätt så jag kan slappna av) på ngt, jag är konstant irriterad och jag äter som om jag hade pröjs för det!!
jag kan sitta och veta till 100% att tar jag en macka till (fan, bara en halv macka t.o.m.) så kommer jag må illa, känna mig äckelmätt och ångra mig.
vad jag gör? jo, jag tar såklart en macka till, för jag är fullständigt slut i huvudet!!!
igen... värre problem kan man ha. faktiskt.
fotona på mitt skrivbord gör oerhört mkt för mig just nu. de håller min hjärna på rätt köl, och berättar för mig att jag är en fjant som gnäller över en tamejfan avundsvärd situation, för många.
visst, jag känner vad jag känner just nu.... men det är ändå en del av mig, den logiska, som fattar att jag har det så galet förspänt i mitt liv att jag verkligen borde hålla käft!
så jag gör det nu. en stund iaf.... :)
Förbannat oxå!!
jag har lust att säga så sjuuuukt mkt fula saker just nu. dessutom har jag lust att NACKA nån... bara för att få ut all frustration och ilska ur kroppen. trist nog finns ingen lämplig kandidat, så det blir till att morra av mig här ist....
frustration och ilska är inte ett utsättningssymtom, hur jävla många ggr man än vrider och vänder på det!!! och tro mig... jag har vridit och vänt på det.
frustration och ilska är anledningen till att jag äter Seroxat, anledningen till att jag en gång i tiden blev deprimerad. jag har fattat, och erkänt, det nu.
så vad fint!!!! det kommer tbka som ett brev på posten så snart jag försöker sätta ut dem, och ger mig (i sann borderlineanda) känslan av att jag inte har kommit NÅGON JÄVLA STANS, lik förbannat!! att jag lika gärna kunde ha diagnoserna kvar, eftersom jag tydligen ÄNDÅ inte klarar mig utan SSRI.
ett problem, tror jag, är att jag inte ens vet VAR jag ska lägga det här.... ja, jag måste ha nånstans att göra av det, så bara är det. köp läget.
ingår det i min bipolära diagnos? trots att just SSRI och bipoläritet inte är kompisar, så kan ju orsaken till att jag behöver SSRI trots allt vara bipoläriteten.... eller??
jag måste veta i vilket fack jag kan arkivera det här, för annars kommer jag aldrig kunna just precis det - arkivera det!
just nu känns allt jobb ogjort, jag känner mig komplett värdo, och fan MER icke-normal än tidigare.
jaaaaaa, jag vet att det inte är så!!! men jag känner så iaf....
hey! jag kan iaf sätta ord på vad jag känner... *ler trött* grattis till mig.
nä, idag suger livet... och det är tänkt att jag ska vara social ikväll... jo hejsan! jaja, vi får väl se hur fan det går.
dessutom har jag totalt vänt dygnet igen... och gissa vad? jo, på fredag ska jag vara INNE I STAN vid 08 på morgonen, alltså i rusningen vilket är det VÄRSTA JAG VET!!! och jag ska dessutom vara pigg, med hjärnan påslagen, och troligen behöva vara kreativ.... *asg* det blir nog jättebra.
skjut mig.
frustration och ilska är inte ett utsättningssymtom, hur jävla många ggr man än vrider och vänder på det!!! och tro mig... jag har vridit och vänt på det.
frustration och ilska är anledningen till att jag äter Seroxat, anledningen till att jag en gång i tiden blev deprimerad. jag har fattat, och erkänt, det nu.
så vad fint!!!! det kommer tbka som ett brev på posten så snart jag försöker sätta ut dem, och ger mig (i sann borderlineanda) känslan av att jag inte har kommit NÅGON JÄVLA STANS, lik förbannat!! att jag lika gärna kunde ha diagnoserna kvar, eftersom jag tydligen ÄNDÅ inte klarar mig utan SSRI.
ett problem, tror jag, är att jag inte ens vet VAR jag ska lägga det här.... ja, jag måste ha nånstans att göra av det, så bara är det. köp läget.
ingår det i min bipolära diagnos? trots att just SSRI och bipoläritet inte är kompisar, så kan ju orsaken till att jag behöver SSRI trots allt vara bipoläriteten.... eller??
jag måste veta i vilket fack jag kan arkivera det här, för annars kommer jag aldrig kunna just precis det - arkivera det!
just nu känns allt jobb ogjort, jag känner mig komplett värdo, och fan MER icke-normal än tidigare.
jaaaaaa, jag vet att det inte är så!!! men jag känner så iaf....
hey! jag kan iaf sätta ord på vad jag känner... *ler trött* grattis till mig.
nä, idag suger livet... och det är tänkt att jag ska vara social ikväll... jo hejsan! jaja, vi får väl se hur fan det går.
dessutom har jag totalt vänt dygnet igen... och gissa vad? jo, på fredag ska jag vara INNE I STAN vid 08 på morgonen, alltså i rusningen vilket är det VÄRSTA JAG VET!!! och jag ska dessutom vara pigg, med hjärnan påslagen, och troligen behöva vara kreativ.... *asg* det blir nog jättebra.
skjut mig.
Administratörsinsatser!
hehe... jag funderar på om jag helt sonika ska göra en karriär av att administrera forum??! :D
det verkar som att den listan iaf vill bli längre och längre hela tiden, så kanske ska jag helt enkelt se det som mitt jobb, och så var det bra med det...
ett problem bara... om man inte driver ngt jäkligt kapitalistiskt så kan man väl knappast leva på det. heh... känns lite som att "förlåt, för helvete, för att man bryr sig"! *skratt* varför finns det inte pengar (bara så man kan klara sig) i att ta hand om folk??
de enda som tjänar ngt på det, så där direkt, är väl privatpraktiserande terapeuter/psykologer/analytiker/vad de nu är! men seriöst, alla andra som tar hand om folk... det finns ju huuuur många såna yrken som helst (lärare, syrra, brandman, soppkökspersonal, kurator, sjukgymnast, ja ni fattar), och de tjänar fan peanuts på sina jobb.
det är inte utan att det är lite gnissla-tänder-varning på sånt....
men om man nu, som jag, vill hålla på med sånt här då? vad göra....? bli halvkriminell på sidan av?
vad finns det för vägar att kunna arbeta med människor, inte helt ideellt men inte ta hutlöst betalt, och ändå överleva?
tankar, förslag....?? :)
det verkar som att den listan iaf vill bli längre och längre hela tiden, så kanske ska jag helt enkelt se det som mitt jobb, och så var det bra med det...
ett problem bara... om man inte driver ngt jäkligt kapitalistiskt så kan man väl knappast leva på det. heh... känns lite som att "förlåt, för helvete, för att man bryr sig"! *skratt* varför finns det inte pengar (bara så man kan klara sig) i att ta hand om folk??
de enda som tjänar ngt på det, så där direkt, är väl privatpraktiserande terapeuter/psykologer/analytiker/vad de nu är! men seriöst, alla andra som tar hand om folk... det finns ju huuuur många såna yrken som helst (lärare, syrra, brandman, soppkökspersonal, kurator, sjukgymnast, ja ni fattar), och de tjänar fan peanuts på sina jobb.
det är inte utan att det är lite gnissla-tänder-varning på sånt....
men om man nu, som jag, vill hålla på med sånt här då? vad göra....? bli halvkriminell på sidan av?
vad finns det för vägar att kunna arbeta med människor, inte helt ideellt men inte ta hutlöst betalt, och ändå överleva?
tankar, förslag....?? :)
Frustrerad!
jaha... är tbka på Concerta, 2 tabl. om dagen än så länge, och jag har direkt fått tbka mitt fokus och driv. men.... jag har inget förutom städning att lägga det på!! *så frustrerad* och jag är inte SÅ fokuserad och driven att jag har lust att städa hur mkt som helst! *skratt*
fan... nu behöver jag faktiskt ngt att göra......
helst på en iaf semi-frivillig basis, så jag inte klappar ihop bara för att jag kräver en massa av mig själv... men iaf nånting vettigt att ta mig för.
funderar på att ta ngn form av volontärsysselsättning. det finns ju en hel del att lägga energi på, om man är det minsta samhällsmedveten.
och eftersom jag mer och mer kommit till insikt om att det är en sak att ha åsikter om vad som är fel på världen, men det är en helt annan sak att faktiskt få tummen ur röven och göra ngt åt det, så borde jag hitta ett eller ett par ställen som behöver assistans, och just få tummen ur!!
förslag på ställen/organisationer i Sthlm som kan behöva lite aktiv hjälp, på frivilligbasis, emottages tacksamt!
fan... nu behöver jag faktiskt ngt att göra......
helst på en iaf semi-frivillig basis, så jag inte klappar ihop bara för att jag kräver en massa av mig själv... men iaf nånting vettigt att ta mig för.
funderar på att ta ngn form av volontärsysselsättning. det finns ju en hel del att lägga energi på, om man är det minsta samhällsmedveten.
och eftersom jag mer och mer kommit till insikt om att det är en sak att ha åsikter om vad som är fel på världen, men det är en helt annan sak att faktiskt få tummen ur röven och göra ngt åt det, så borde jag hitta ett eller ett par ställen som behöver assistans, och just få tummen ur!!
förslag på ställen/organisationer i Sthlm som kan behöva lite aktiv hjälp, på frivilligbasis, emottages tacksamt!
Jag visste det!
jag blir ju skitsne på det förbannade kompisröstandet!!! lägg ner hela skiten, eller dela iaf upp den på två separata tävlingar!! det är ju inte så att det råder brist på deltagande länder direkt! *morr*
less....
hur som helst, hade skoj med syster via sms, häcklandes varandras bidrag! *skratt* men ska vi vara riktigt ärliga så var ju engelsmännens bidrag fullständigt under all kritik! och syster höll med... till slut... ;)
men skratta går ju.... vi klarade oss inte bättre vi! helt galet....
jaja, heja sverige, oavsett! :D
less....
hur som helst, hade skoj med syster via sms, häcklandes varandras bidrag! *skratt* men ska vi vara riktigt ärliga så var ju engelsmännens bidrag fullständigt under all kritik! och syster höll med... till slut... ;)
men skratta går ju.... vi klarade oss inte bättre vi! helt galet....
jaja, heja sverige, oavsett! :D
ESC
vet inte varför jag fortfarande tittar, när jag ändå bara blir förbannad på röstningen i slutet! *asg*
men tittar gör jag... och mår i skrivande stund fysiskt illa av Tysklands bidrag!! *skratt* jösses... om det inte är ett grundkrav ens att man sjunger rent, då vete fan vart hela tävlingen är på väg!!
hjälp.....
men tittar gör jag... och mår i skrivande stund fysiskt illa av Tysklands bidrag!! *skratt* jösses... om det inte är ett grundkrav ens att man sjunger rent, då vete fan vart hela tävlingen är på väg!!
hjälp.....
Blåneka, blåneka, blåneka!
| You Are in the Anal Stage of Development |
 If your parents didn't discipline you enough as a young child, you may be messy, reckless, and defiant. If your parents disciplined you too severely as a young child, you may be uptight, stingy, and passive aggressive. No matter where you fall, you are likely to have a few problems with authority. |
Jo, jag borde kanske sova!
| You Mostly Have Your Emotions in Check |
 Sometimes your emotions get out of control, but you usually are a pretty stable person. You can find a lot to be happy about, as long as things are going your way. But if a few bad things happen to you, you tend to go in a bit of a downward spiral. Luckily, you usually come out of it okay and no worse for the wear. |
Alltid något. :)
| Your Independence Level: Very High |
 You do things your own way. Even if everyone else thinks you're wrong. You cherish your freedom, and you resent rules. No one knows what's right for you as much as you do. You can take care of yourself... and you do a mighty fine job of it. |
Det har jag alltid sagt!
| You Are 87% Tortured Genius |
 Not like you really want anyone to understand you anyway. You're pretty happy being an island. |
Jaha ja!
jag hade tydligen inte tillräckligt ont idag.... *morrar* det är ju jääävligt märkligt!
nu har jag dessutom åkt på en urinvägsinfektion som verkar mobilisera sig för att hänga kvar med näbbar och klor! (eh... har de näbbar och klor? det känns iaf så.....).
ja... somliga straffar gud med detsamma....
nu har jag dessutom åkt på en urinvägsinfektion som verkar mobilisera sig för att hänga kvar med näbbar och klor! (eh... har de näbbar och klor? det känns iaf så.....).
ja... somliga straffar gud med detsamma....
Upplysningsvis.
man ska inte ljuga för folk. det är dumt, och man kommer till helvetet...
Uttråkad igen.
| Your Power Color Is Magenta |
 At Your Highest: You energize yourself and push others to succeed. At Your Lowest: You feel frustrated and totally overwhelmed. In Love: You are surprised by who you attract. You're a love magnet. How You're Attractive: Open and free spirited, people want to explore the world with you. Your Eternal Question: "What is my next source of inspiration?" |
Min snygga teori!
jag sa ju att jag skulle återkomma till den, och förvisso känner jag mig inte så kreativ just nu direkt, men jag är uttråkad! det funkar oxå bra som motivation till mer eller mindre vilken aktivitet som helst! :)
det här med kontrollbehov avhandlades hos G i måndags (tillsammans med en del annat av större eller mindre dignitet), och vi kom in på hur mitt kontrollbehov minskat successivt under de senaste åren. samtidigt insåg jag att jag har en känsla av mkt större reell kontroll numera.
tanken på om dessa två separata känslor hade med varandra att göra eller inte, föddes....
vartefter vi pratade insåg jag att de inte på ngt sätt var givna att följa varandra. alltså....
- jag upplever minskat kontrollbehov
- jag upplever samtidigt ökad reell kontroll
det ena, kan man tänka, bör ha gett det andra. eller?
delvis! min lilla teori är att dessa två har startat på helt olika platser inne i mitt undermedvetna nånstans, och till slut förenats.
såhär nånting;
#1 - jag har minskat kontrollbehov pga att G varit vansinnigt konsekvent i sitt sätt att bemöta och behandla mig. jag har kunnat, med hundraprocentig säkerhet, förutsäga hur jag kommer att bli bemött, vilken respons G kommer att ge i div. olika situationer etc.
#2 - det andra är en känsla av ökad reell kontroll. den kommer såklart av att jag fått en oerhört mkt bättre uppfattning om vem jag är, att jag klarar av att sätta gränser (både för mig själv, och för andra i relation till mig), att jag fått ett annat lugn i mig själv, och därmed fått bättre överblick över min tillvaro. då blir känslan/upplevelsen av kontroll givetvis större.
#1 ger #2, så långt är jag med på "det ena ger det andra", men jag tror inte att det är samma sak åt andra hållet...
såhär; hade G varit mindre konsekvent som person, och inte gett mig samma känsla av förutsägbarhet, så hade mitt kontrollbehov kanske inte förändrats alls, eller i vilket fall inte lika mkt som det gjort.
#1 kräver medverkan, och ett specifikt beteende, av någon utanför en själv. det går inte att utveckla på egen hand.
#2 tror jag däremot går att fixa på egen hand. jag tror att det är ngt som händer alla, med åren, vartefter man lär känna sig själv, får ordning på var i tillvaron man hör hemma etc.
jag har bara fått en intensivvariant av den kursen, pga ett oerhört bra bollplank!
mao, #2 är klart möjlig även utan förekomsten av #1.
alltså... lyckas jag göra mig förstådd alls?? *asg* känner att jag är luddig och omständlig i mitt sätt att skriva... irriterande! det lät så jäkla bra "live" liksom.... ;) jaja....
hur som helst, min inre bild av det här är att dessa två grejer är varsin linje, som liksom möts i en 90 graders vinkel (har jag nämnt att jag har synestesi?? självklart är min inre bild också i 3D och färg!! *skratt*), istället för att löpa parallellt.
jösses vilken insyn i min vridna lilla hjärna...
iaf... om det är ngn som fattar hur jag menar, så hoppas jag att mitt halvsvamliga orerande gav ngt! :D
det här med kontrollbehov avhandlades hos G i måndags (tillsammans med en del annat av större eller mindre dignitet), och vi kom in på hur mitt kontrollbehov minskat successivt under de senaste åren. samtidigt insåg jag att jag har en känsla av mkt större reell kontroll numera.
tanken på om dessa två separata känslor hade med varandra att göra eller inte, föddes....
vartefter vi pratade insåg jag att de inte på ngt sätt var givna att följa varandra. alltså....
- jag upplever minskat kontrollbehov
- jag upplever samtidigt ökad reell kontroll
det ena, kan man tänka, bör ha gett det andra. eller?
delvis! min lilla teori är att dessa två har startat på helt olika platser inne i mitt undermedvetna nånstans, och till slut förenats.
såhär nånting;
#1 - jag har minskat kontrollbehov pga att G varit vansinnigt konsekvent i sitt sätt att bemöta och behandla mig. jag har kunnat, med hundraprocentig säkerhet, förutsäga hur jag kommer att bli bemött, vilken respons G kommer att ge i div. olika situationer etc.
#2 - det andra är en känsla av ökad reell kontroll. den kommer såklart av att jag fått en oerhört mkt bättre uppfattning om vem jag är, att jag klarar av att sätta gränser (både för mig själv, och för andra i relation till mig), att jag fått ett annat lugn i mig själv, och därmed fått bättre överblick över min tillvaro. då blir känslan/upplevelsen av kontroll givetvis större.
#1 ger #2, så långt är jag med på "det ena ger det andra", men jag tror inte att det är samma sak åt andra hållet...
såhär; hade G varit mindre konsekvent som person, och inte gett mig samma känsla av förutsägbarhet, så hade mitt kontrollbehov kanske inte förändrats alls, eller i vilket fall inte lika mkt som det gjort.
#1 kräver medverkan, och ett specifikt beteende, av någon utanför en själv. det går inte att utveckla på egen hand.
#2 tror jag däremot går att fixa på egen hand. jag tror att det är ngt som händer alla, med åren, vartefter man lär känna sig själv, får ordning på var i tillvaron man hör hemma etc.
jag har bara fått en intensivvariant av den kursen, pga ett oerhört bra bollplank!
mao, #2 är klart möjlig även utan förekomsten av #1.
alltså... lyckas jag göra mig förstådd alls?? *asg* känner att jag är luddig och omständlig i mitt sätt att skriva... irriterande! det lät så jäkla bra "live" liksom.... ;) jaja....
hur som helst, min inre bild av det här är att dessa två grejer är varsin linje, som liksom möts i en 90 graders vinkel (har jag nämnt att jag har synestesi?? självklart är min inre bild också i 3D och färg!! *skratt*), istället för att löpa parallellt.
jösses vilken insyn i min vridna lilla hjärna...
iaf... om det är ngn som fattar hur jag menar, så hoppas jag att mitt halvsvamliga orerande gav ngt! :D
Road.
alltså... jag kan inte låta bli att dra på munnen.....
visst, det finns folk jag inte gillar. jag behöver inte umgås med dem, och behöver heller inte lägga energi på dem, på ngt sätt alls. känns rätt enkelt.
men folk som inte gillar mig.... kan man inte hålla sig till det enkla, ovanstående, att bara hålla sig borta?
måste man, om man upptäcker ev. likheter någonstans, fullständigt göra om det som möjligen är likt till ngt heeeelt annat?? *asg*
varför ge mig så mkt makt? jag förstår inte...
det är ju förvisso fascinerande, men energin som läggs ner känns överdriven.
visst, det finns folk jag inte gillar. jag behöver inte umgås med dem, och behöver heller inte lägga energi på dem, på ngt sätt alls. känns rätt enkelt.
men folk som inte gillar mig.... kan man inte hålla sig till det enkla, ovanstående, att bara hålla sig borta?
måste man, om man upptäcker ev. likheter någonstans, fullständigt göra om det som möjligen är likt till ngt heeeelt annat?? *asg*
varför ge mig så mkt makt? jag förstår inte...
det är ju förvisso fascinerande, men energin som läggs ner känns överdriven.
Kort statement:
Martin Stenmarck är så jävla cool!!
Smart tjej?
funderar på hur smart jag är... egentligen, liksom! ;)
jag tror att det är bra för mig att i lugn och ro tänka över vad jag håller på med... kanske är det så att jag inte behöver mer än en liten påminnelse för att inse att jag är inne på fel spår? på ngt sätt skulle det faktiskt kännas rätt bra, även om det såklart skulle vara en solklar förlust om man vrider lite på det. *skratt*
men men... man kan verkligen inte få allt.
jag tror att det är bra för mig att i lugn och ro tänka över vad jag håller på med... kanske är det så att jag inte behöver mer än en liten påminnelse för att inse att jag är inne på fel spår? på ngt sätt skulle det faktiskt kännas rätt bra, även om det såklart skulle vara en solklar förlust om man vrider lite på det. *skratt*
men men... man kan verkligen inte få allt.
Suck!
jag vete fan vad som hände.... jag har sovit typ non-stop 400 år! eller iaf sen typ 15 igår em..... heh...
var vaken ett tag på kvällen/natten, men somnade prompt igen!
verkar helt slut.... är inte 100 på varför, faktiskt.
visst... lite av det fattar jag, men låångt ifrån allt. undrar iofs om det kan ha nånting med Seroxaten att göra... känns inte riktigt så dock. känns mera som att jag är mentalt supertrött, men jag har ingen anledning att vara deppig, eller låg... så det är nog inte det, tack och lov!
mitt eländiga sovande, och påföljande miss på 6 timmar av den lilla dos medicin jag står på nu, gjorde mig komplett inkapabel att palla att ta mig ut idag. jävligt trist, eftersom jag skulle träffat Miss S. och skvallrat om våra liv! ;) ville väldans gärna göra det, men det kommer ju såklart fler tillfällen.
ovanpå allt annat somnade jag såklart med kläderna på... vilket för mitt undermedvetna verkar innebära nån slags fängelse, eftersom jag alltid vaknar och har sjukt ont, och är jättestel! så smart var jag alltså nu... och har dessutom då sovit hur länge som helst!
idag tackar jag gud för Voltaren och Dexofen! ;) illa... men vad gör man inte för förmågan att ta sig från soffan till köket! *skratt*
det kommer lätta upp ju mer jag rör mig, det vet jag.. så en kortare promenad står på agendan nu. see ya!
var vaken ett tag på kvällen/natten, men somnade prompt igen!
verkar helt slut.... är inte 100 på varför, faktiskt.
visst... lite av det fattar jag, men låångt ifrån allt. undrar iofs om det kan ha nånting med Seroxaten att göra... känns inte riktigt så dock. känns mera som att jag är mentalt supertrött, men jag har ingen anledning att vara deppig, eller låg... så det är nog inte det, tack och lov!
mitt eländiga sovande, och påföljande miss på 6 timmar av den lilla dos medicin jag står på nu, gjorde mig komplett inkapabel att palla att ta mig ut idag. jävligt trist, eftersom jag skulle träffat Miss S. och skvallrat om våra liv! ;) ville väldans gärna göra det, men det kommer ju såklart fler tillfällen.
ovanpå allt annat somnade jag såklart med kläderna på... vilket för mitt undermedvetna verkar innebära nån slags fängelse, eftersom jag alltid vaknar och har sjukt ont, och är jättestel! så smart var jag alltså nu... och har dessutom då sovit hur länge som helst!
idag tackar jag gud för Voltaren och Dexofen! ;) illa... men vad gör man inte för förmågan att ta sig från soffan till köket! *skratt*
det kommer lätta upp ju mer jag rör mig, det vet jag.. så en kortare promenad står på agendan nu. see ya!
Maktlös.
visst, jag har alltid varit blödig... inte alls varit en av de som enkelt ser känsloladdade scener i filmer etc. och utan problem håller tårarna borta - tvärtom!
men just nu är det värre än nånsin.
det har noll och intet med mediciner hit och dit att göra, för detta har pågått längre än vad div. medicinutsättingar gjort.
jag har numera oerhört svårt för dödsscener, även de som är förhållandevis vackra. eller kanske allra mest de.
allt som påminner mig om hur barbarisk döden är får mig att snyggt och prydligt falla i bitar, för att sedan plocka ihop mig själv tillräckligt för att trava igenom i princip hela mitt känsloregister.
jag blir så fruktansvärt arg!! jag känner mig så otroligt maktlös.
tanken på att det kan ses som okej att kallt och beräknande ta livet av ngn, att kalla det rättivsa och anse sig berättigade, är för mig den yttersta monstruositet.
jag förstår helt enkelt inte!
varför är det bättre, mer okej, berättigat, och rättvist när det görs med lagen i ryggen, utan passion, och utan känsla? är inte just utan känsla ett tecken på att det är ett fullständigt psykopatiskt beteende??
jag visste ju att det här inte skulle bli lätt! jag visste det.
men fy faaaaaan vad jobbigt det är.
jag måste göra ngt.
jag kan inte bara sitta och se på!
det måste finnas ngt jag kan engagera mig i, trots att jag lever i ett vettigt land, geografiskt sett långt borta, och trygg, från länder med en helt sjuk inställning till livet!
jag kan inte bara se på... det går inte.
"An eye for an eye makes the whole world blind."
- Ghandi
men just nu är det värre än nånsin.
det har noll och intet med mediciner hit och dit att göra, för detta har pågått längre än vad div. medicinutsättingar gjort.
jag har numera oerhört svårt för dödsscener, även de som är förhållandevis vackra. eller kanske allra mest de.
allt som påminner mig om hur barbarisk döden är får mig att snyggt och prydligt falla i bitar, för att sedan plocka ihop mig själv tillräckligt för att trava igenom i princip hela mitt känsloregister.
jag blir så fruktansvärt arg!! jag känner mig så otroligt maktlös.
tanken på att det kan ses som okej att kallt och beräknande ta livet av ngn, att kalla det rättivsa och anse sig berättigade, är för mig den yttersta monstruositet.
jag förstår helt enkelt inte!
varför är det bättre, mer okej, berättigat, och rättvist när det görs med lagen i ryggen, utan passion, och utan känsla? är inte just utan känsla ett tecken på att det är ett fullständigt psykopatiskt beteende??
jag visste ju att det här inte skulle bli lätt! jag visste det.
men fy faaaaaan vad jobbigt det är.
jag måste göra ngt.
jag kan inte bara sitta och se på!
det måste finnas ngt jag kan engagera mig i, trots att jag lever i ett vettigt land, geografiskt sett långt borta, och trygg, från länder med en helt sjuk inställning till livet!
jag kan inte bara se på... det går inte.
"An eye for an eye makes the whole world blind."
- Ghandi
Mera seroxat!
jag är lite förvånad...
jag är nere på 10 mg/dag, och har så varit i 2 dagar nu, och jag har inte dött!! *skratt*
jag har heller inte blivit fullständigt dum i huvudet, mördat ngn, gjort mig ovän med halva världen eller kapitulerat och gått upp i dos igen! det känns rätt stort, faktiskt. ska inte säga att jag inte känner av det, för oj oj det gör jag. men jag håller inte på att gå under. iaf inte ännu...
håll tummarna för mig!
jag är nere på 10 mg/dag, och har så varit i 2 dagar nu, och jag har inte dött!! *skratt*
jag har heller inte blivit fullständigt dum i huvudet, mördat ngn, gjort mig ovän med halva världen eller kapitulerat och gått upp i dos igen! det känns rätt stort, faktiskt. ska inte säga att jag inte känner av det, för oj oj det gör jag. men jag håller inte på att gå under. iaf inte ännu...
håll tummarna för mig!
Man ska inte ha uppehåll!
nu har det gått några dagar sen sist, och det är inte alls bra!! har alldeles för mkt att säga nu, och vete faaaan hur jag ska få till det! :D
alltså... jag var smart hos G härom dagen, och kläckte en riktigt snygg teori.... och jag har minnet kvar vad gäller vad det var, men jag har ju såklart inte minnet kvar vad gällde mina oooooerhört vackra formuleringar!! *skratt* känns inget kul... men jag ska bli kreativ om ngn dag eller två, tänkte jag.. ;) får ta det då!
i övrigt... oj oj, bra vecka - bra dag!!! :D
utan att vara för deskriptiv måste jag säga att jag mår förbannat bra just nu, och att det tamejfan inte var en dag för tidigt!
sen må man ha åsikter i ärendet... om mig... om annat... men... suck it up!! det är vad det är.
och eftersom jag mår bra, och har iaf liiiite koll på mitt eget inre numera, så vad? låt mig va!
vidare!
jag har nya naglar! eller alltså... de är ju mina såklart! *skratt* men de är nyfixade, och fina... *nöjd* det är så skönt att få ha nånting varje månad som bara är för mig. som är totalt "onödigt", men bara för mig.
och dagen innan var frissan, vilket verkligen inte är varje månad, men råkade sammanfalla med naglarna just denna gång! jag känner mig fin... det är inte helt fel!
och det var ju för all del tajmat, kan man möjligen anse.... ;)
nu = mat!
(för att jag är hungrig! *skratt*) återkommer senare med mer babbel!
Seroxat igen.
nu har jag stått på 20 mg/dag i typ en vecka eller så... kanske lite längre... och eftersom jag inte är så masochistiskt lagd tänker jag inte dra ut på det här längre än vad jag behöver.
föresatsen är att gå ner på 10 mg/dag iom morgondagens dos. heh... jag lär ju bli jääävligt kul att ha med att göra, men hellre det NU än om 3-4 veckor, när jag har saker att göra där jag behöver vara "närvarande" med hela mig.
så mao, från och med imorgon kommer den jävliga perioden, men som jag ändå hoppas och tror kommer att gå bättre än förra försöket. 20 mg/dag har gått över förväntan, så med lite tur gäller det även fortsättningsvis.
om inte annat kommer jag att stå ut för att jag så gärna vill tbka på Concertan igen! :)
jamen juuuust det ja!!!!! *smått chockad* jag har kommit på att jag räknat fel, och stått på för hög dos (eller ja, gjorde medan jag ramlade in i senaste manin iaf), och ätit en tablett mer än jag ska!
inte alls bra... och jag brukar verkligen inte räkna fel!! men men... även solen, och allt det där... ;)
så mao, nu har jag iaf koll på hur många tabletter jag ska ta när jag väl börjar om igen! *skratt*
det är inte kattskit det...
Mysdag!
var ju som sagt hos Miss S. igår. fikade, snackade en massa (jag babblade i ett!), uppdaterade oss på varandra och världen, typ! :)
massor hade ju hänt ju! både med oss och med andra. :)
som sagt, så skönt att kunna umgås i lugn och ro, och inse att vi har mkt kvar att hämta av varandra, och dessutom i helt ny sättning, liksom! cool! :)
håller med Miss S., det här känns helt rätt!
fatta att jag IGÅR först lär mig genvägen genom skogen ner till henne! igår liksom.... visst hon ska inte flytta imorgon, men det känns som att jag kanske hade kunnat palla att lära mig den för flera år sen?! men jaja... det är ju jag själv som fått knalla 100 mil i onödan... pucko man är då!
i övrigt... jag vaknade hyggligt tidigt idag, vilket är strålande eftersom jag får tidigt besök imorgon.
bråka inte med mig!!! jag vet vad jag håller på med!! *skratt*
måste städa.... alltså, verkligen MÅSTE städa.... men jag vill inte!! haha
måste iaf dammsuga, plocka bort prylar på alltför nära golvhöjd, och se till att stänga dörren till köket! (där sortering i/ur kartonger pågår...) finns ändå ingen större anledning att ha just köksdörren öppen!! ;)
jaja... det är ett projekt för senare idag. just nu har jag mitt kaffe, min utdragna morgon, och vetskapen om att snart är det dags för nylle och G!
nej men vafaaaaan!!!! *asg* vilken tur att min hjärna vaknade! jag ska inte alls vara där kl. 13! jag ska vara dr kl. 15..... suck, det hade kunnat bli en finfin väntetid det där.... jahapp.... då hinner jag nog dammsuga ändå! ;)
massor hade ju hänt ju! både med oss och med andra. :)
som sagt, så skönt att kunna umgås i lugn och ro, och inse att vi har mkt kvar att hämta av varandra, och dessutom i helt ny sättning, liksom! cool! :)
håller med Miss S., det här känns helt rätt!
fatta att jag IGÅR först lär mig genvägen genom skogen ner till henne! igår liksom.... visst hon ska inte flytta imorgon, men det känns som att jag kanske hade kunnat palla att lära mig den för flera år sen?! men jaja... det är ju jag själv som fått knalla 100 mil i onödan... pucko man är då!
i övrigt... jag vaknade hyggligt tidigt idag, vilket är strålande eftersom jag får tidigt besök imorgon.
bråka inte med mig!!! jag vet vad jag håller på med!! *skratt*
måste städa.... alltså, verkligen MÅSTE städa.... men jag vill inte!! haha
måste iaf dammsuga, plocka bort prylar på alltför nära golvhöjd, och se till att stänga dörren till köket! (där sortering i/ur kartonger pågår...) finns ändå ingen större anledning att ha just köksdörren öppen!! ;)
jaja... det är ett projekt för senare idag. just nu har jag mitt kaffe, min utdragna morgon, och vetskapen om att snart är det dags för nylle och G!
nej men vafaaaaan!!!! *asg* vilken tur att min hjärna vaknade! jag ska inte alls vara där kl. 13! jag ska vara dr kl. 15..... suck, det hade kunnat bli en finfin väntetid det där.... jahapp.... då hinner jag nog dammsuga ändå! ;)
Fika och snacka skit!
håller på att ta på mig nyllet, och fixa resten av mig, och ska snart iväg till Mrs/Miss S. (hmm... snart Miss iaf)! ;)
ska bli jätteskoj att ses, mys att fika och snacka, och nice att se kåken en gång till och kanske fota lite!
jag är superglad att jag och Miss S. fått en vettig kontakt igen, även om den ännu är ngt trevande. det känns dock helt okej att sakta leta en bra nivå som passar oss båda, och som lämnar mer utrymme för individen än den tidigare modellen gjorde! *ler*
vädret och temperaturen lämnar ngt övrigt att önska idag.... så det lär bli inomhusfika, men sämre kan man ju faktiskt ha det! :)
apropå skosula så var kvällen igår helt suverän! Mr. S grillade ute, och sprang med kött in till de väntande hungriga i köket! god mat, gott vin, strålande sällskap.
Miss E. hittade en ny hobby (leta andranamn inför sitt dop, nu i vuxen ålder) och vi hjälpte alla till med "vackra" namnförslag! vissa var mer allvarliga än andra.... Mrs. M!!!! *skratt*
ska bli intressant att se om hon väljer det oerhört vackra som det slutade på.... bara 4 personer i Sverige har detta namn.... ;)
iaf... nylle var det!
fika!
ska bli jätteskoj att ses, mys att fika och snacka, och nice att se kåken en gång till och kanske fota lite!
jag är superglad att jag och Miss S. fått en vettig kontakt igen, även om den ännu är ngt trevande. det känns dock helt okej att sakta leta en bra nivå som passar oss båda, och som lämnar mer utrymme för individen än den tidigare modellen gjorde! *ler*
vädret och temperaturen lämnar ngt övrigt att önska idag.... så det lär bli inomhusfika, men sämre kan man ju faktiskt ha det! :)
apropå skosula så var kvällen igår helt suverän! Mr. S grillade ute, och sprang med kött in till de väntande hungriga i köket! god mat, gott vin, strålande sällskap.
Miss E. hittade en ny hobby (leta andranamn inför sitt dop, nu i vuxen ålder) och vi hjälpte alla till med "vackra" namnförslag! vissa var mer allvarliga än andra.... Mrs. M!!!! *skratt*
ska bli intressant att se om hon väljer det oerhört vackra som det slutade på.... bara 4 personer i Sverige har detta namn.... ;)
iaf... nylle var det!
fika!
Rastlös.
har en sån där otroligt jobbig dag när jag är sjukt rastlös inuti, men inte har energi att eg. påbörja (eller för all del avsluta) något öht!! *morr* har inte haft så många sådana dagar på Concerta, vilket gör att jag längtar massor efter att kunna börja om med den!
men har jag nu satt upp något slags plan så tänker jag följa den oxå.
det här tillståndet är verkligen frustrerande!!! jag vill göra massor av saker; städa (får besök nästa vecka), skriva brev (ligger efter), tömma kameran och fixa med bilder, fippla och dona med sidan... men inget känns liksom vettigt att ta tag i när jag är på det här humöret.
jag kommer ändå bara lämna det halvgjort, och iom det bli ännu mer rastlös och frustrerad! *skrattar trött*
tack och lov ska jag och Mamman iväg till Fam. Snäll ikväll och grilla (eh... regn, någon??)! jaja, äta mat iaf.... det är alltid skoj där, och jag kommer få annat att tänka på... och möjligen lite Absinthe!! haha
sämre kan man ha det! ;)
men har jag nu satt upp något slags plan så tänker jag följa den oxå.
det här tillståndet är verkligen frustrerande!!! jag vill göra massor av saker; städa (får besök nästa vecka), skriva brev (ligger efter), tömma kameran och fixa med bilder, fippla och dona med sidan... men inget känns liksom vettigt att ta tag i när jag är på det här humöret.
jag kommer ändå bara lämna det halvgjort, och iom det bli ännu mer rastlös och frustrerad! *skrattar trött*
tack och lov ska jag och Mamman iväg till Fam. Snäll ikväll och grilla (eh... regn, någon??)! jaja, äta mat iaf.... det är alltid skoj där, och jag kommer få annat att tänka på... och möjligen lite Absinthe!! haha
sämre kan man ha det! ;)
Meh! Bara 84% ju!
| You Are 84% Bipolar |
 Consult a doctor to see if you may truly have bipolar disorder. |
Mera... alt. jag kan inte sova!
| Your Body's Element is Earth |
 You tend to be a leader in most situations. You are honest and direct. You give the advice other people can't bear to give. In friendships, you sometimes end up being a mother/father figure. Your energy tends to be: balanced Your power color is: yellow |
Och meeera...
| Your Noble British Name Is: |
 |
Mera testskoj!
Wednesday, September 15th 2049
At the tender age of 75 years old.
Testskoj!
| Your Kiss is Black |
 You are a perfectionist, and you never leave any kissing detail to chance. When you're kissing, you like to be in charge. You don't enjoy someone else taking the lead. You know you're the best kisser. In fact, you're often disappointed by how other people kiss. Kissing Type: Thoughtful People See Your Kisses as: Amazingly unreal You Kiss Best With: A Pink Kisser Stay away from: A Green Kisser |
Seroxat, elektriska stötar och mod!
ja... jag är ju då en modig tjej, som vi alla vet (eller hur var det med den saken....?!) ;), och har sakta börjat sätta ut mina Seroxat.
jag har ett uppehåll på Concertan eftersom jag insåg att min senaste mani, trots att den var jäkligt trevlig, skulle kunna fortsätta Ad Infinitum om jag inte gjorde ngt aktivt! så... kortare uppehåll på Concertan (med bonusen att jag upptäcker att jag behöver den!), och långsam utsättning av Seroxaten.
när jag är nere på 10 mg/dag, fasar jag in Concertan igen, tänkte jag.
hur som helst... SSRI generellt, och Seroxat i synnerhet, är ett litet helvete att sätta ut!!! jag får sjukt otrevliga "stötar" genom kroppen, och hjärtat slår små extraslag men inte på det trevliga sätt det kan göra annars! :P
jag har en frustrationsnivå som inte är sann! och jag är helt galet lättirriterad och lättkränkt.
om jag är otålig och smått otrevlig den närmaste månaden, ta det för helsike inte personligt!! *asg* för det lär inte ha ett skit med ngn annan än mig att göra.
det här är det första seriösa försöket jag gör att bli fri från SSRI.
det försök som gjordes tidigare höll på i fyra månader, och jag sjönk djupare i depression än jag nånsin gjort. MEN... jag var inte redo då. jag trodde inte att det skulle gå. jag var helt övertygad om att jag inte kunde leva utan den.... självuppfyllande profetia, någon?? :D
den här gången känner jag preciiiis som jag gjorde när jag slutade röka; jag är inte deprimerad i mig själv längre, jag tror inte att jag inte överlever utan SSRI, och jag är så redo att stå ut med utsättningssymtomen!
jag vet sen tidigare att inställning är allt! när jag slutade röka (och lyckades) hade jag ställt om min hjärna och berättade för mig själv att jag är icke-rökare.
det funkade fint.
det kommer det här oxå att göra.
jag är inte deprimerad längre, och det är inte pga att jag äter Seroxat, det är pga att jag jobbat som fan med mig själv, och kommit fram till att jag är rätt okej! :)
det beror oxå - såklart - på att jag fått diagnosen bipolär, och att jag är vettigt medicinerad för den, även om jag kanske inte så tungt medicinerad som Fru. K skulle önska... ;)
hey! man kan inte få allt här i livet....
summa summarum... jag känner mig modig, stark, och har vetskapen om att jag kommer att lyckas i ryggen!
bara det är ett liv värt att leva...
jag har ett uppehåll på Concertan eftersom jag insåg att min senaste mani, trots att den var jäkligt trevlig, skulle kunna fortsätta Ad Infinitum om jag inte gjorde ngt aktivt! så... kortare uppehåll på Concertan (med bonusen att jag upptäcker att jag behöver den!), och långsam utsättning av Seroxaten.
när jag är nere på 10 mg/dag, fasar jag in Concertan igen, tänkte jag.
hur som helst... SSRI generellt, och Seroxat i synnerhet, är ett litet helvete att sätta ut!!! jag får sjukt otrevliga "stötar" genom kroppen, och hjärtat slår små extraslag men inte på det trevliga sätt det kan göra annars! :P
jag har en frustrationsnivå som inte är sann! och jag är helt galet lättirriterad och lättkränkt.
om jag är otålig och smått otrevlig den närmaste månaden, ta det för helsike inte personligt!! *asg* för det lär inte ha ett skit med ngn annan än mig att göra.
det här är det första seriösa försöket jag gör att bli fri från SSRI.
det försök som gjordes tidigare höll på i fyra månader, och jag sjönk djupare i depression än jag nånsin gjort. MEN... jag var inte redo då. jag trodde inte att det skulle gå. jag var helt övertygad om att jag inte kunde leva utan den.... självuppfyllande profetia, någon?? :D
den här gången känner jag preciiiis som jag gjorde när jag slutade röka; jag är inte deprimerad i mig själv längre, jag tror inte att jag inte överlever utan SSRI, och jag är så redo att stå ut med utsättningssymtomen!
jag vet sen tidigare att inställning är allt! när jag slutade röka (och lyckades) hade jag ställt om min hjärna och berättade för mig själv att jag är icke-rökare.
det funkade fint.
det kommer det här oxå att göra.
jag är inte deprimerad längre, och det är inte pga att jag äter Seroxat, det är pga att jag jobbat som fan med mig själv, och kommit fram till att jag är rätt okej! :)
det beror oxå - såklart - på att jag fått diagnosen bipolär, och att jag är vettigt medicinerad för den, även om jag kanske inte så tungt medicinerad som Fru. K skulle önska... ;)
hey! man kan inte få allt här i livet....
summa summarum... jag känner mig modig, stark, och har vetskapen om att jag kommer att lyckas i ryggen!
bara det är ett liv värt att leva...
Avslutning på eget vis.
det här med att trappa ut terapin då... först var ju frågeställningen om det kanske skulle vara vettigt att trappa ut frekvensen. men det kändes aldrig riktigt som jag, liksom...
släppte funderingarna, insåg att jag kommer att fixa ett abrupt avslut, och så var det inte mer med det.
jag har dock kommit på att min lilla hjärna har hittat ett eget sätt att trappa ut... jag märker att jag tar upp mindre och mindre stora/tunga/jobbiga saker. det blir mer och mer ytligt och generellt, fler och fler rent allmänna diskussioner, och det känns jättebra!
när jag kom på vad det var jag gjorde kände jag mig rätt så smart! *asg* iaf undermedvetet smart då, antar jag...
jag tror att det skulle bli knas att prata om en massa tunga prylar (as usual, liksom) och sen plötsligt så ska jag inte dit veckan efter, och allt blir som hängande i luften.
då - om nånsin - tror jag det kan bli stora problem med att få ett lugnt och fint avslut.
och ett lugnt och fint avslut ska jag ha! jag vägrar känna att jag fryser mitt i ett steg... aldrig riktigt kom "ut på andra sidan", eller så.
svårt att förklara hur jag tänker och känner. jag har inte analyserat det så där jättemkt. det känns som att jag skulle kunna förstora upp hela grejen om jag tänker en massa på det.
tänker jag inte på det - utan att för den skull trycka undan det - så har jag väl inga stora problem med det?! :) för då skulle jag ju tänka på det vare sig jag ville eller ej... no?
så... jag slutar tänka på det nu! *skratt*
släppte funderingarna, insåg att jag kommer att fixa ett abrupt avslut, och så var det inte mer med det.
jag har dock kommit på att min lilla hjärna har hittat ett eget sätt att trappa ut... jag märker att jag tar upp mindre och mindre stora/tunga/jobbiga saker. det blir mer och mer ytligt och generellt, fler och fler rent allmänna diskussioner, och det känns jättebra!
när jag kom på vad det var jag gjorde kände jag mig rätt så smart! *asg* iaf undermedvetet smart då, antar jag...
jag tror att det skulle bli knas att prata om en massa tunga prylar (as usual, liksom) och sen plötsligt så ska jag inte dit veckan efter, och allt blir som hängande i luften.
då - om nånsin - tror jag det kan bli stora problem med att få ett lugnt och fint avslut.
och ett lugnt och fint avslut ska jag ha! jag vägrar känna att jag fryser mitt i ett steg... aldrig riktigt kom "ut på andra sidan", eller så.
svårt att förklara hur jag tänker och känner. jag har inte analyserat det så där jättemkt. det känns som att jag skulle kunna förstora upp hela grejen om jag tänker en massa på det.
tänker jag inte på det - utan att för den skull trycka undan det - så har jag väl inga stora problem med det?! :) för då skulle jag ju tänka på det vare sig jag ville eller ej... no?
så... jag slutar tänka på det nu! *skratt*
Eeevil...
| Du är 34% ond! |
 |
| Till testet! |
Here I go again!
hur kommer det sig att saker man tror man lärt sig, får man alltid chans att kolla om de verkligen satt sig?! *skratt*
jag har kört mitt race i terapin.... jag har skaffat mig andra referensramar... men lik förbannat är jag nära upprepning...
är det för att jag vill kolla hur nära elden jag kan komma - numera - utan att bränna mig?
är det för att jag har en helt ny standard, och vill se om jag håller andra till den, eller viker mig för det välkända?
kanske är det en reaktion på att det snart är över; ett sista destruktivt race, medan min livlina fortfarande är inom räckhåll?
möjligen är det min rebelliska sida som tittar fram - vägrar anpassning - och blundar för det faktum att jag själv är den som blir lidande?
vad det än är så är jag säker på att jag kan hitta anledningen nånstans på våning 8.
det verkar så otroligt att det skulle vara slumpen! förresten tror jag inte på slumpen... så var det bra med det!
så... vad göra?
ska jag dra i det här, försöka få ngn rätsida på det, och på så sätt designera den sista tiden till detta uttjatade?
kanske bara ta det för vad det är, skita i varför, och göra mitt bästa för att inte rulla runt i gyttjan alltför länge?
sätta stopp - omgående - och inte ens bry mig i att ta reda på vad jag pysslar med?
jag är ju nyfiken... samtidigt obekväm med att analysera... vill gärna bara vara... men hur har det funkat för mig tidigare...?
nä, det får nog bli ännu ett varv med bollplanket, trots tidigare föresatser att trappa ut på mitt eget lilla vis.
jag vet ju att allt kommer att ordna sig - oavsett.
jag har kört mitt race i terapin.... jag har skaffat mig andra referensramar... men lik förbannat är jag nära upprepning...
är det för att jag vill kolla hur nära elden jag kan komma - numera - utan att bränna mig?
är det för att jag har en helt ny standard, och vill se om jag håller andra till den, eller viker mig för det välkända?
kanske är det en reaktion på att det snart är över; ett sista destruktivt race, medan min livlina fortfarande är inom räckhåll?
möjligen är det min rebelliska sida som tittar fram - vägrar anpassning - och blundar för det faktum att jag själv är den som blir lidande?
vad det än är så är jag säker på att jag kan hitta anledningen nånstans på våning 8.
det verkar så otroligt att det skulle vara slumpen! förresten tror jag inte på slumpen... så var det bra med det!
så... vad göra?
ska jag dra i det här, försöka få ngn rätsida på det, och på så sätt designera den sista tiden till detta uttjatade?
kanske bara ta det för vad det är, skita i varför, och göra mitt bästa för att inte rulla runt i gyttjan alltför länge?
sätta stopp - omgående - och inte ens bry mig i att ta reda på vad jag pysslar med?
jag är ju nyfiken... samtidigt obekväm med att analysera... vill gärna bara vara... men hur har det funkat för mig tidigare...?
nä, det får nog bli ännu ett varv med bollplanket, trots tidigare föresatser att trappa ut på mitt eget lilla vis.
jag vet ju att allt kommer att ordna sig - oavsett.
Mötas massa människor.
idag var jag och Miss I på MBT-temet i Huddinge och möttes med det gänget och med en organisation som heter MISA. superintressant och jättetrevligt var det, och det ser ut som att det kan bli skoj samarbete av det hela!
vi (jag och Miss I, vi som bryr oss om sånt...) hade nog räknat med att vi skulle vara typ 4 pers... *asg* vi var 7½!!
den halva var en hel person, men stannade bara halva tiden... ;)
hur som helst så känns det bra, och vi är båda nyfikna på framtiden!
det verkar dessutom inte tänkt att vi ska ligga på latsidan, utan prylar händer rätt omgående. bra för mig som bli otålig på för mkt
"jo... det borde ju NÅN göra...."
och
"ja, nog ska vi ses.... ja.... vi får VÄL säga NÅN tid...." *gaaaaaaaah* sånt gör mig galen!
men den biten verkade lätt att komma runt här. en liten puff från först en, sen en annan, gav snabba resultat och saker blev faktiskt beslutade! *skratt* inte illa....
det här ska bli skoj!
i övrigt har jag och Miss I spenderat dagen med att umgås, mötas lite mera (med styrelsen), och sen diskutera saker som har med sidan att göra. sånt som behövs diskuteras nylle mot nylle, liksom. och det är ju inte så vansinnigt ofta vi har den möjligheten, trots allt! men nu så... vi har fått saker gjorda hela dagen, trots afasi, halvmumlade meningar och hjärnor på stand-by! ;)
vi rular!
vi (jag och Miss I, vi som bryr oss om sånt...) hade nog räknat med att vi skulle vara typ 4 pers... *asg* vi var 7½!!
den halva var en hel person, men stannade bara halva tiden... ;)
hur som helst så känns det bra, och vi är båda nyfikna på framtiden!
det verkar dessutom inte tänkt att vi ska ligga på latsidan, utan prylar händer rätt omgående. bra för mig som bli otålig på för mkt
"jo... det borde ju NÅN göra...."
och
"ja, nog ska vi ses.... ja.... vi får VÄL säga NÅN tid...." *gaaaaaaaah* sånt gör mig galen!
men den biten verkade lätt att komma runt här. en liten puff från först en, sen en annan, gav snabba resultat och saker blev faktiskt beslutade! *skratt* inte illa....
det här ska bli skoj!
i övrigt har jag och Miss I spenderat dagen med att umgås, mötas lite mera (med styrelsen), och sen diskutera saker som har med sidan att göra. sånt som behövs diskuteras nylle mot nylle, liksom. och det är ju inte så vansinnigt ofta vi har den möjligheten, trots allt! men nu så... vi har fått saker gjorda hela dagen, trots afasi, halvmumlade meningar och hjärnor på stand-by! ;)
vi rular!
Fan vad jag e bra!
jag är så sjukt stolt över mig själv, och nöjd med min insats på Psykiatridagarna idag! :)
med så kort varsel hade det verkligen kunnat gå käpprätt.... alltså, man vet ju fan inte! *skratt* men det gjorde det absolut inte. fick en massa cool beröm, många kom fram efteråt och ville prata, och jag fick en enormt härlig respons överlag från åhörarna!
det här är så kul att jag nästan går av!! jag vill, vill, vill jobba med det här!
jag får ju fler och fler förfrågningar, men det är på intet sätt så att det blivit rutin av det än så länge. det är fortfarande nytt, fräscht och spännande! :)
det är guld för självförtroendet när en föreläsning förberedd på 24 timmar, som är en och en halv timme lång, verkligen går fantastiskt bra! nu vet jag att jag kan, på ruggigt kort varsel, och med oerhört lite antecknat. då borde jag kunna göra ngt med en mkt tydlig röd tråd om jag t.o.m. får lite tid på mig.... *funderar*
hmmm... jag borde ha ett par såna här föreläsningar "klara", med lite olika vinklingar och på olika lång tid. vad jobb det skulle spara när det här väl börjar snurra på lite mer regelbundet. *funderar mera*
det vore nog ngt att ägna nästa mani åt! :D
hur som helst... nu ska jag sätta mig i soffan, må allmänt bra, och boota om hjärnan inför mötet imorgon! jag och Miss I ska träffa MBT-teamet och MISA, och prata samarbete! jättekul! :)
med så kort varsel hade det verkligen kunnat gå käpprätt.... alltså, man vet ju fan inte! *skratt* men det gjorde det absolut inte. fick en massa cool beröm, många kom fram efteråt och ville prata, och jag fick en enormt härlig respons överlag från åhörarna!
det här är så kul att jag nästan går av!! jag vill, vill, vill jobba med det här!
jag får ju fler och fler förfrågningar, men det är på intet sätt så att det blivit rutin av det än så länge. det är fortfarande nytt, fräscht och spännande! :)
det är guld för självförtroendet när en föreläsning förberedd på 24 timmar, som är en och en halv timme lång, verkligen går fantastiskt bra! nu vet jag att jag kan, på ruggigt kort varsel, och med oerhört lite antecknat. då borde jag kunna göra ngt med en mkt tydlig röd tråd om jag t.o.m. får lite tid på mig.... *funderar*
hmmm... jag borde ha ett par såna här föreläsningar "klara", med lite olika vinklingar och på olika lång tid. vad jobb det skulle spara när det här väl börjar snurra på lite mer regelbundet. *funderar mera*
det vore nog ngt att ägna nästa mani åt! :D
hur som helst... nu ska jag sätta mig i soffan, må allmänt bra, och boota om hjärnan inför mötet imorgon! jag och Miss I ska träffa MBT-teamet och MISA, och prata samarbete! jättekul! :)
Föreläsning!
eh... jaha.... jag ska tydligen föreläsa på Psykiatridagarna imorgon!! *asg* hur faaaan gick nu detta till??
jo, en föreläsare hoppade av i sista sekunden (eller ja... jag fick panikmailet från arrangören i fredags, så nästan en vecka hade jag ju haft på mig...), och arrangören hittade mig via min privata sida om BPS, på nätet. lite kul faktiskt, att det inte var via b.nu... :)
hur som helst, jag hade fått mail medan jag var i Karlstad, så jag såg det seeent i söndags kväll, och svarade såklart på studs att jag ville ha tiden om den fanns kvar! :)
det fanns den!
men hon hade strul med sin mail, så jag fick inte bekräftelsen förrän vid midnatt igår! och i sann skjuta-upp-anda satte jag mig såklart inte och förberedde ngt innan jag visste att jag skulle få den! haha.... hopplös jag är då!
iaf... jag ska ägna tid åt det nu.... är det tänkt... men jag sitter uppenbarligen här och skriver ist! ;)
men det känns liksom lugnt.... jag tror inte att jag kommer få panik. jag ska hålla mig så gott det går till de punkter som redan finns på programmet, med undantag för att min historia såklart ser helt annorlunda ut! men jag kan iaf prata under ungefär samma rubriker som den tidigare föreläsaren skulle gjort. det känns vettigt att åhörarna får sig till livs ngt som är i närheten av vad de hade förväntat sig - ämnesmässigt.
skrev mail till G och meddelade att han var portad från den här föreläsningen (för jag insåg att det var mkt möjligt att han tänkt gå), och sa att jag hade tagit över den, och att jag inte pallar att ha honom i publiken! nån måtta får det vara... jag gillar att prata inför okända människor, men jag blir fortfarande nervös om det är folk jag känner... för då "spelar det roll" vad de tycker om hur jag presterar.
inte för att jag är likgiltig inför kvaliteten på det jag gör annars - inte så.
men det spiller liksom över till mitt privatliv om jag ska träffa människorna i helt andra sammanhang sen. och så pass rutinerad är jag inte ännu, att det har slutat spela roll.
han tog det med jämnmod iaf, kan meddelas! som om jag hade förväntat mig ngt annat iofs... och jag misstänker att han fattar hur jag känner. skönt!
(det var intressant att upptäcka att jag inte kände/var rädd för/trodde att det skulle förolämpa honom... men det är ett helt eget inlägg)!! :D
det här ska bli precis skitkul!!!!! :D
jag är ruggigt nöjd med livet just nu.
eftersom det är det här jag vill hålla på med framöver, så kan jag ju inte direkt påstå att det här ser illa ut på mitt CV! ;) kunde mao varit värre. *skratt*
sen får vi väl se hur det går, såklart. men fixade jag en timmes föreläsning med fem minuters varsel härom sistens, så ska väl det här oxå gå vägen, får jag hoppas!!
återkommer och berättar hur det var!
jo, en föreläsare hoppade av i sista sekunden (eller ja... jag fick panikmailet från arrangören i fredags, så nästan en vecka hade jag ju haft på mig...), och arrangören hittade mig via min privata sida om BPS, på nätet. lite kul faktiskt, att det inte var via b.nu... :)
hur som helst, jag hade fått mail medan jag var i Karlstad, så jag såg det seeent i söndags kväll, och svarade såklart på studs att jag ville ha tiden om den fanns kvar! :)
det fanns den!
men hon hade strul med sin mail, så jag fick inte bekräftelsen förrän vid midnatt igår! och i sann skjuta-upp-anda satte jag mig såklart inte och förberedde ngt innan jag visste att jag skulle få den! haha.... hopplös jag är då!
iaf... jag ska ägna tid åt det nu.... är det tänkt... men jag sitter uppenbarligen här och skriver ist! ;)
men det känns liksom lugnt.... jag tror inte att jag kommer få panik. jag ska hålla mig så gott det går till de punkter som redan finns på programmet, med undantag för att min historia såklart ser helt annorlunda ut! men jag kan iaf prata under ungefär samma rubriker som den tidigare föreläsaren skulle gjort. det känns vettigt att åhörarna får sig till livs ngt som är i närheten av vad de hade förväntat sig - ämnesmässigt.
skrev mail till G och meddelade att han var portad från den här föreläsningen (för jag insåg att det var mkt möjligt att han tänkt gå), och sa att jag hade tagit över den, och att jag inte pallar att ha honom i publiken! nån måtta får det vara... jag gillar att prata inför okända människor, men jag blir fortfarande nervös om det är folk jag känner... för då "spelar det roll" vad de tycker om hur jag presterar.
inte för att jag är likgiltig inför kvaliteten på det jag gör annars - inte så.
men det spiller liksom över till mitt privatliv om jag ska träffa människorna i helt andra sammanhang sen. och så pass rutinerad är jag inte ännu, att det har slutat spela roll.
han tog det med jämnmod iaf, kan meddelas! som om jag hade förväntat mig ngt annat iofs... och jag misstänker att han fattar hur jag känner. skönt!
(det var intressant att upptäcka att jag inte kände/var rädd för/trodde att det skulle förolämpa honom... men det är ett helt eget inlägg)!! :D
det här ska bli precis skitkul!!!!! :D
jag är ruggigt nöjd med livet just nu.
eftersom det är det här jag vill hålla på med framöver, så kan jag ju inte direkt påstå att det här ser illa ut på mitt CV! ;) kunde mao varit värre. *skratt*
sen får vi väl se hur det går, såklart. men fixade jag en timmes föreläsning med fem minuters varsel härom sistens, så ska väl det här oxå gå vägen, får jag hoppas!!
återkommer och berättar hur det var!
Mera onlinetidsfördriv!
My Celebrity Look-alikes
man kan jävlarimig ha sämre sällskap!!! *asg*
sen bör jag kanske hålla i minnet att sånt här är skapat för att få folk att må bra...... :(
hmmm.... jaja.... ;)
Kickilino asså....
hehe... att jag varit i Karlstad är ingen stor hemlighet!
att jag däremot passade på att bli smått plakat, och hade förbannat skoj, är väl inte allmänt känt förrän kanske nu då! :)
min kära Kickilino!! 20 bast snart.... har vi känt varann!
vi kan varenda liten sida av varandra, vad det än må vara; vackert, fult, småaktigt, generöst, storsint, strålande, mindre strålande, puckat, superintelligent, asroligt eller dråpligt!
det finns ingen större anledning att måla på ngn fernissa på ngt den andra redan vet sååå väl! *skratt*
det är befriande!
jag är den jag är, och hon gillar absolut inte alla sidor av mig, men hon accepterar dem.
och vice versa, givetvis.
klart vi blir sura på varann, men inte i öppen konflikt om det är inte är ngt extraordinärt... snarare väjer vi bägge undan, och funderar för oss själva, tills insikten kommer (99 ggr av 100), att den andra nog kanske hade en poäng iaf, och att det möjligen är så att det inte fanns så jäkla mkt att sura över! :)
den sista procenten... ja, klart vi kan bråka! men det är faaan inte ofta! typ en gång vart 10:e år, kanske! ;)
hur som helst, denna strålande individ har skämt bort mig en hel helg! skoja inte att jag behövde det.... jösses! har varit sååå skönt att få lata mig (utan dåligt samvete), shoppa, mysa, käka mumsig mat, garva läppen av mig, bli smått plakat, vingla hem i nattkylan, flirta med en galet söt liten 2-åring och lyckas lirka ur denna lilla "Mini-me" ett och annat leende! *skratt*
söta ungar har hon oxå, som sagt! en på snart 2 och en på 5½. hysteriska, babbliga, ogenerade, gulliga, soliga, somriga ungar! de börjar vänja sig vid mig nu. det tar ett tag när man är 50 mil bort! inte helt lättflirtat, kan jag meddela! :)
hur som helst, har haft en fantastisk helg, och ser fram emot att pila upp lite senare i sommar, lapa sol, bre mackor på stranden och allmänt bara ha det bra!
tack, hjärtat! du rular! ♥
att jag däremot passade på att bli smått plakat, och hade förbannat skoj, är väl inte allmänt känt förrän kanske nu då! :)
min kära Kickilino!! 20 bast snart.... har vi känt varann!
vi kan varenda liten sida av varandra, vad det än må vara; vackert, fult, småaktigt, generöst, storsint, strålande, mindre strålande, puckat, superintelligent, asroligt eller dråpligt!
det finns ingen större anledning att måla på ngn fernissa på ngt den andra redan vet sååå väl! *skratt*
det är befriande!
jag är den jag är, och hon gillar absolut inte alla sidor av mig, men hon accepterar dem.
och vice versa, givetvis.
klart vi blir sura på varann, men inte i öppen konflikt om det är inte är ngt extraordinärt... snarare väjer vi bägge undan, och funderar för oss själva, tills insikten kommer (99 ggr av 100), att den andra nog kanske hade en poäng iaf, och att det möjligen är så att det inte fanns så jäkla mkt att sura över! :)
den sista procenten... ja, klart vi kan bråka! men det är faaan inte ofta! typ en gång vart 10:e år, kanske! ;)
hur som helst, denna strålande individ har skämt bort mig en hel helg! skoja inte att jag behövde det.... jösses! har varit sååå skönt att få lata mig (utan dåligt samvete), shoppa, mysa, käka mumsig mat, garva läppen av mig, bli smått plakat, vingla hem i nattkylan, flirta med en galet söt liten 2-åring och lyckas lirka ur denna lilla "Mini-me" ett och annat leende! *skratt*
söta ungar har hon oxå, som sagt! en på snart 2 och en på 5½. hysteriska, babbliga, ogenerade, gulliga, soliga, somriga ungar! de börjar vänja sig vid mig nu. det tar ett tag när man är 50 mil bort! inte helt lättflirtat, kan jag meddela! :)
hur som helst, har haft en fantastisk helg, och ser fram emot att pila upp lite senare i sommar, lapa sol, bre mackor på stranden och allmänt bara ha det bra!
tack, hjärtat! du rular! ♥
'Nuff said...
Det är inte det att han ska dö. Det är inte det att ha har suttit och väntat i fyra och halvt år. Det är inte det.
Straffet, det riktiga straffet, är att veta när.
Inte sedan. Inte när han är äldre. Inte långt därborta, så långt att han slipper tänka på det.
Exakt när.
Vilket år, vilken månad, vilken dag, vilken minut.
När han ska sluta andas.
När han inte längre ska känna, lukta, se, höra.
Någonsin.
Bara den som är dömd att dö en exakt minut kan förstå hur jävligt det är.
Allt det där som gör döden uthärlig för de andra, ovissheten, att slippa tänka eftesom man inte vet.
Han vet.
Han vet att han ska upphöra om sju månader, två veckor, en dag, tjugotre timmar, fyrtiosju minuter.
Exakt.
- Utdrag ur "Edwars Finnegans upprättelse", Roslund & Hellström
Straffet, det riktiga straffet, är att veta när.
Inte sedan. Inte när han är äldre. Inte långt därborta, så långt att han slipper tänka på det.
Exakt när.
Vilket år, vilken månad, vilken dag, vilken minut.
När han ska sluta andas.
När han inte längre ska känna, lukta, se, höra.
Någonsin.
Bara den som är dömd att dö en exakt minut kan förstå hur jävligt det är.
Allt det där som gör döden uthärlig för de andra, ovissheten, att slippa tänka eftesom man inte vet.
Han vet.
Han vet att han ska upphöra om sju månader, två veckor, en dag, tjugotre timmar, fyrtiosju minuter.
Exakt.
- Utdrag ur "Edwars Finnegans upprättelse", Roslund & Hellström
Leksaker, vänner och sena timmar.
jag bara älskar min nya leksak!!!
har en digitalkamera som rankar mycket nära den hitre sidan av skalan PERFEKT ------> SAMSUNG. jag har nu en Canon, och kommer nog att vara det märket troget till den dag jag lägger näsan i vädret!
det känns som att jag har haft den i evigheter, och ännu är batteriet inte ens lite urladdat (en mkt stor och viktig sak i livet, vet de som känner mig, och min förra kamera, väl...)!
och hur kom jag då att tänka på detta?
jo... det var Mr. M som sålde mig sin kamera, billigt! och Mr. M har idag en extra stor stjärna i himlen för att han har varit datordoktor, fixat min slöööööa häck till burk, så att den näst intill känns fräsch igen. och jag har tänkt lite på det... alltså, på det faktum att Mr. M alltid, alltid ställer upp. i vått och torrt, näst intill vilken tid på dygnet som helst!
om jag ringer/messar/msn'ar "2003", så nog fasen dyker han upp via skärmen två minuter senare, piggögd och redo att vara till hjälp.
och det coola är liksom att han HAR ett liv! så det är inte det att han sitter på stand-by (även om jag ibland undrar exakt vart han förvarar sin telefon...), utan han har ett sätt att prioritera som är kanon för alla andra, inklusive mig.
jag skulle (och borde kanske) vara rädd att han kommer att bränna ut sig innan 35, om det inte vore för att karln är så satans lat!! *asg*
han har verkligen förmågan att hasa omkring och göra aaaabsolut nada! alternativt sova tills klockan blir 100, och låta ärligt förvånad att inte alla har morgon när han har morgon!
han fixar att balansera det här med att dra in pengar, och att ta tid för sig själv och bara flyta med.
jag tror inte att han själv fattar att det är det han gör... hehe... män! vad säger man....?
hur som helst, fatta hur lätt det är att ta en sån här människa för given!!! det är inte rätt, det sa jag aldrig... men jag skulle ljuga om jag försökte påstå att ingen nånsin tar trevliga människor för givna.
jag märker (och är faktiskt uppmärksam på) när jag börjar ta Mr. M för given, och är på väg att ringa honom 03 på natten, en vardag, för att jag inte tänker på vad klockan är, och för att jag är van att han alltid finns där om det är ngt. och det handlar ju inte bara om datorer såklart.
vi pratar inte så jättemkt om mig och mina funderingar och tankar. vi pratar om en massa annat!
MEN... om det krisar ihop för mig... om jag behöver ngn att prata med oavsett tid på dygnet, och det faktiskt är allvar... så kan jag ALLTID ringa honom. det är så sjukt viktigt, och så mkt större än vad man babblar om i vardagen.
jag tror inte han vet (vilket väl såklart är mitt fel) att jag uppskattar och verkligen märker hur mkt tid och energi han lägger ner på mig. men det gör jag...
hör du det?? det gör jag.... :)
Allmänt babbel om 100 olika saker!
vad otroligt häftigt det är att bli helt oförbehållsamt välkomnad in i en helt ny grupp människor, och direkt ansedd pålitlig, för att man alla har ett gemensamt intresse!
jag har fått en helt ny skara vänner, på ingen tid alls.... och jag har fått ett helt nytt uppdrag/förtroende som verkligen kom från iiiingenstans! :) lite cool, minst sagt.
ska bli spännande att se vad det blir av det här i förlängningen!
alltså... jag är vaken! och jag har sovit! i 5 timmar! på rätt sida av dygnet! :)
helt galet....
men jag har ju känt att min senaste lilla mani börjat samla ihop sig och göra sig redo att landa lite vackert... ;) och jag verkar ha haft rätt. med lite tur (och möjligen en gnutta skicklighet) kommer jag att landa på fötterna, och inte slå i backen med ändan först!!
det är fan inte kattskit, med tanke på hur pass manisk jag varit! det här är nog första gången nånsin som jag har varit så pass uppe i det blå, men sååå medveten om det, och medveten om exakt vad jag gör, och hur förbannat jobbig jag kan vara! *asg*
det är jätteskönt. jag har noll och intet som jag skäms över eller har ett behov av att dölja, och folk får ta mig som jag är, och numera får även jag det! ;) jag kommer inte undan vetskapen om hur jag är, hur jag agerar, tänker etc. medan jag är manisk. det är inte längre bara andra förunnat att se, medan jag svävar i lycklig okunnighet om hur jag påverkar andra. det känns bra oxå för att jag får en tydligare helhetsbild, av mig själv alltså. jag är 100% MEDVETEN om vem jag är, i alla lägen. spännande känsla.
en mani medan jag står på Concerta gav en heeelt ny upplevelse, mao. det var en mani, enligt konstens/vetenskapens alla kriterier, men jag var så otroligt uppmärksam. och jag kunde kanalisera all energi till nånting vettigt. nu vet jag det, och behöver inte vara rädd. DET är stort.
haha... just det!!!
jag har hittat ett nytt sätt att öva på att sätta personliga gränser!
om man bortser från min vettiga brevvän, så har jag en till... alltså, jag kunde inte låta bli!! om man är seriemördare, och har en annons ute om brevvänner, då kommer jag att skriva! :)
jag och Miss A har så roligt åt det här när vi ses, och hon är lika fascinerad som jag över hur otroligt bossig han är, och hur han försöker ta över tom via brev!!!
det här kommer att bli en oerhört intressant erfarenhet. en kvasi-beteendevetenskaplig studie både av honom och av mig! jag har redan lärt mig saker om mig själv, och vi har inte utväxlat många brev ännu.
jag har just avslutat ett brev, som legat som utkast i ett par veckor. anledningen till att det har legat är just att jag vill vara noga med att identifiera när en fråga blir en order, hur jag reagerar, och hur jag sedermera klarar att ta hand om min integritet och mina personliga gränser.
det går fan bra för mig!! jag är stolt över mig och min relativt nyvunna förmåga. :)
han är så sjukt intressant, denna människa! alltså.... det är klart att han är fullblodspsykopat, annars borde han ju helt ärligt ha tagit livet av sig för ett bra tag sen, om det fanns ens tillstymmelse till samvete och empati hos honom. men att han är psykopat gör honom inte mindre intressant som person. kanske snarare tvärtom.... hans personlighet innehåller så många ytterligheter och kontraster att jag blir alldeles fascinerad!
tack och lov tillhör jag inte de kvinnor som gifter sig med inspärrade seriemördare! *asg* så jag hyser ingen oro.... han är fö redan gift med en sån kvinna.... haha
hur som helst, återkommer i ärendet! definitivt.
undra om jag skulle ta och sätta mig i soffan och lata mig med ett par avsnitt av "Supernatural"? lika bra att titta på det när det är ljust!!!! :)
jag är inte lättskrämd, skräckfilmer är oftast en enda långdragen gäspning, och det vore ju rätt underhållande om jag skulle vara rädd för spöken! *skratt*
men den här serien... alltså... jag skyller på exeptionellt bra klippning och ljud! ;) *rysa*
men jag kan ju såklart inte låta bli att titta......
jag har fått en helt ny skara vänner, på ingen tid alls.... och jag har fått ett helt nytt uppdrag/förtroende som verkligen kom från iiiingenstans! :) lite cool, minst sagt.
ska bli spännande att se vad det blir av det här i förlängningen!
alltså... jag är vaken! och jag har sovit! i 5 timmar! på rätt sida av dygnet! :)
helt galet....
men jag har ju känt att min senaste lilla mani börjat samla ihop sig och göra sig redo att landa lite vackert... ;) och jag verkar ha haft rätt. med lite tur (och möjligen en gnutta skicklighet) kommer jag att landa på fötterna, och inte slå i backen med ändan först!!
det är fan inte kattskit, med tanke på hur pass manisk jag varit! det här är nog första gången nånsin som jag har varit så pass uppe i det blå, men sååå medveten om det, och medveten om exakt vad jag gör, och hur förbannat jobbig jag kan vara! *asg*
det är jätteskönt. jag har noll och intet som jag skäms över eller har ett behov av att dölja, och folk får ta mig som jag är, och numera får även jag det! ;) jag kommer inte undan vetskapen om hur jag är, hur jag agerar, tänker etc. medan jag är manisk. det är inte längre bara andra förunnat att se, medan jag svävar i lycklig okunnighet om hur jag påverkar andra. det känns bra oxå för att jag får en tydligare helhetsbild, av mig själv alltså. jag är 100% MEDVETEN om vem jag är, i alla lägen. spännande känsla.
en mani medan jag står på Concerta gav en heeelt ny upplevelse, mao. det var en mani, enligt konstens/vetenskapens alla kriterier, men jag var så otroligt uppmärksam. och jag kunde kanalisera all energi till nånting vettigt. nu vet jag det, och behöver inte vara rädd. DET är stort.
haha... just det!!!
jag har hittat ett nytt sätt att öva på att sätta personliga gränser!
om man bortser från min vettiga brevvän, så har jag en till... alltså, jag kunde inte låta bli!! om man är seriemördare, och har en annons ute om brevvänner, då kommer jag att skriva! :)
jag och Miss A har så roligt åt det här när vi ses, och hon är lika fascinerad som jag över hur otroligt bossig han är, och hur han försöker ta över tom via brev!!!
det här kommer att bli en oerhört intressant erfarenhet. en kvasi-beteendevetenskaplig studie både av honom och av mig! jag har redan lärt mig saker om mig själv, och vi har inte utväxlat många brev ännu.
jag har just avslutat ett brev, som legat som utkast i ett par veckor. anledningen till att det har legat är just att jag vill vara noga med att identifiera när en fråga blir en order, hur jag reagerar, och hur jag sedermera klarar att ta hand om min integritet och mina personliga gränser.
det går fan bra för mig!! jag är stolt över mig och min relativt nyvunna förmåga. :)
han är så sjukt intressant, denna människa! alltså.... det är klart att han är fullblodspsykopat, annars borde han ju helt ärligt ha tagit livet av sig för ett bra tag sen, om det fanns ens tillstymmelse till samvete och empati hos honom. men att han är psykopat gör honom inte mindre intressant som person. kanske snarare tvärtom.... hans personlighet innehåller så många ytterligheter och kontraster att jag blir alldeles fascinerad!
tack och lov tillhör jag inte de kvinnor som gifter sig med inspärrade seriemördare! *asg* så jag hyser ingen oro.... han är fö redan gift med en sån kvinna.... haha
hur som helst, återkommer i ärendet! definitivt.
undra om jag skulle ta och sätta mig i soffan och lata mig med ett par avsnitt av "Supernatural"? lika bra att titta på det när det är ljust!!!! :)
jag är inte lättskrämd, skräckfilmer är oftast en enda långdragen gäspning, och det vore ju rätt underhållande om jag skulle vara rädd för spöken! *skratt*
men den här serien... alltså... jag skyller på exeptionellt bra klippning och ljud! ;) *rysa*
men jag kan ju såklart inte låta bli att titta......
Mera gormande!
jag sitter fortfarande och tuggar långsamt på min ilska över trångsynta människor... jag fattar helt enkelt inte! varför sumpar man en chans att få lära sig nåt?! alltså, helt seriöst....
eller är det jobbigt att upptäcka att man fortfarande HAR saker att lära, eller vaddå?
en intelligent vän till mig (Miss I) sa att det såklart är för att de är rädda för saker de inte förstår, och för att det kan vara läskigt att få invanda (nedärvda?) åsikter ifrågasatta.
hon sa oxå att det väl är en sak att anse att man inte förstår detta skumma och obehagliga, men det betyder väl inte att man inte kan fatta att det påverkar personen känslomässigt, och att man då faktiskt borde klara av att sätta sig själv åt sidan och förstå känslorna!
okej, fine... det var inte direkt citat, men nästan!! :)
tänk om jag hade haft inställningen att "vägra anpassning och inlärning".... hade jag blivit diagnosfri, tro?? hade jag fixat att lyssna på ngn annan, med HEEELT andra erfarenheter än jag, och ta till mig dennes synvinkel?
I THINK NOT!!!! *morr*
jag inser ju att medan jag idisslar min ilska gör dessa personer jag lägger min energi på andra, helt vanliga, saker... typ sover.... :(
nämen alltså... jag fattar att jag är den enda som lägger tid på det här... ja, by default såklart, eftersom de andra inte ens vill tänka på det! *skrattar trött*
men det är oxå en sån där sak; om inte jag gör det, så gör alltså ingen det... och på så sätt förändrar man ju fan ingenting!
men kanske borde jag kanalisera min ilska på annat sätt... kanske borde jag ta ner den ett snäpp och döpa om den till besvikelse?
för det är ju sant det oxå... jag blir besviken. och får någon slags uppenbarelse att det är ett jävla under att jag öht blivit någorlunda fördomsfri!
jag har såklart fördomar, men jag jobbar aktivt på att identifiera dem och släppa ut dem i solen, där de spricker, precis som alla andra troll...
borde inte det stå på ALLAS agenda??
borde inte det vara en prioritering i de flestas liv, med tanke på att världen krymper mer och mer för varje dag, och vi får fler och fler nya saker och situationer att anpassa oss till? det känns på ngt sätt logiskt att ta sig en titt på hur man tänker och agerar runt saker man kanske inte nödvändigtvis förstår.
insikten om att saker vi inte förstår kan ha ett värde för ngn annan känns fundamentalt viktig.
men jag antar att jag sakta glidit in på den gigantiska frågeställning om fördomar och värderingar som öppensinnade människor tampas med dagligen.
jag har inget nytt att tillföra.
bara en känsla av maktlöshet, och en långsamt växande insikt om att jag kan stånga mig blodig vad gäller just min personliga lilla övertygelse...
det kommer inte göra ngn större skillnad, såvida jag inte bestämmer mig för att skrika högre... och bli lite argare... och varför inte? det är ju inte så att jag har ngt bättre för mig!
eller är det jobbigt att upptäcka att man fortfarande HAR saker att lära, eller vaddå?
en intelligent vän till mig (Miss I) sa att det såklart är för att de är rädda för saker de inte förstår, och för att det kan vara läskigt att få invanda (nedärvda?) åsikter ifrågasatta.
hon sa oxå att det väl är en sak att anse att man inte förstår detta skumma och obehagliga, men det betyder väl inte att man inte kan fatta att det påverkar personen känslomässigt, och att man då faktiskt borde klara av att sätta sig själv åt sidan och förstå känslorna!
okej, fine... det var inte direkt citat, men nästan!! :)
tänk om jag hade haft inställningen att "vägra anpassning och inlärning".... hade jag blivit diagnosfri, tro?? hade jag fixat att lyssna på ngn annan, med HEEELT andra erfarenheter än jag, och ta till mig dennes synvinkel?
I THINK NOT!!!! *morr*
jag inser ju att medan jag idisslar min ilska gör dessa personer jag lägger min energi på andra, helt vanliga, saker... typ sover.... :(
nämen alltså... jag fattar att jag är den enda som lägger tid på det här... ja, by default såklart, eftersom de andra inte ens vill tänka på det! *skrattar trött*
men det är oxå en sån där sak; om inte jag gör det, så gör alltså ingen det... och på så sätt förändrar man ju fan ingenting!
men kanske borde jag kanalisera min ilska på annat sätt... kanske borde jag ta ner den ett snäpp och döpa om den till besvikelse?
för det är ju sant det oxå... jag blir besviken. och får någon slags uppenbarelse att det är ett jävla under att jag öht blivit någorlunda fördomsfri!
jag har såklart fördomar, men jag jobbar aktivt på att identifiera dem och släppa ut dem i solen, där de spricker, precis som alla andra troll...
borde inte det stå på ALLAS agenda??
borde inte det vara en prioritering i de flestas liv, med tanke på att världen krymper mer och mer för varje dag, och vi får fler och fler nya saker och situationer att anpassa oss till? det känns på ngt sätt logiskt att ta sig en titt på hur man tänker och agerar runt saker man kanske inte nödvändigtvis förstår.
insikten om att saker vi inte förstår kan ha ett värde för ngn annan känns fundamentalt viktig.
men jag antar att jag sakta glidit in på den gigantiska frågeställning om fördomar och värderingar som öppensinnade människor tampas med dagligen.
jag har inget nytt att tillföra.
bara en känsla av maktlöshet, och en långsamt växande insikt om att jag kan stånga mig blodig vad gäller just min personliga lilla övertygelse...
det kommer inte göra ngn större skillnad, såvida jag inte bestämmer mig för att skrika högre... och bli lite argare... och varför inte? det är ju inte så att jag har ngt bättre för mig!
Okej... är tydligen på väg "ner"...
vilket ju är bra på sätt och vis, eftersom det inte är sådär jättevettigt att vara manisk någon längre tid, men det är inte bra på det sättet att även om jag inte KRASCHAR, så blir jag så mkt känsligare och blödigare....
jag har länge känt att jag kommer att få det känslomässigt tufft med min nya vän L, eftersom jag vet att det bara är en tidsfråga innan han kommer att dö, och att det kan komma närsomhelst, om 3 veckor eller 10 år, men knappast längre än så.
det känns så skumt att fästa mig vid någon som jag vet att jag inte kommer att få behålla. och ännu skummare blir det när han är en av de vackraste själar jag träffat på. helt galet.
jag är övertygad om att vi inkarnerar ihop... att vi tillhör samma grupp själar, och att vi känt varandra läääänge... men vad hjälper det? jag fattar att jag har något att lära av detta, och han oxå... men det är lik förbannat så jävla orättvist!
å andra sidan, jag valde det själv, och borde (enligt mångas filosofi) inte gnälla.
men jag ser det inte så.
att jag valt det själv gör inte smärtan i att förlora någon mindre!! det gör inte mina känslor mindre berättigade eller mindre "rätt".
jag vill finnas där för denna fantastiska människa. och att alla inte fattar det unika och vackra med honom, det är såååå trist, men helt okej. det är liksom deras förlust, inte min.
det enda jag kan känna vad gäller det är att det är trist att många är så trångsynta, och därmed missar så mkt.
det går att lära sig av andras erfarenheter. faktiskt. men viljan måste finnas.
jag kommer att minnas (läääänge, länge) vilka som ser ner på min vänskap med L, och sätter sig på sina höga hästar. oooh ja, länge kommer jag att minnas.
minsta moraliska felsteg de gör hoppas jag kommer att påminna dem om att marginalerna är så jävla små!
du som anser dig bättre än L; det kunde varit du! endast försynen och omständigheterna gör att det inte är det....
There but for the grace of God, go I...
- John Bradford
jag har länge känt att jag kommer att få det känslomässigt tufft med min nya vän L, eftersom jag vet att det bara är en tidsfråga innan han kommer att dö, och att det kan komma närsomhelst, om 3 veckor eller 10 år, men knappast längre än så.
det känns så skumt att fästa mig vid någon som jag vet att jag inte kommer att få behålla. och ännu skummare blir det när han är en av de vackraste själar jag träffat på. helt galet.
jag är övertygad om att vi inkarnerar ihop... att vi tillhör samma grupp själar, och att vi känt varandra läääänge... men vad hjälper det? jag fattar att jag har något att lära av detta, och han oxå... men det är lik förbannat så jävla orättvist!
å andra sidan, jag valde det själv, och borde (enligt mångas filosofi) inte gnälla.
men jag ser det inte så.
att jag valt det själv gör inte smärtan i att förlora någon mindre!! det gör inte mina känslor mindre berättigade eller mindre "rätt".
jag vill finnas där för denna fantastiska människa. och att alla inte fattar det unika och vackra med honom, det är såååå trist, men helt okej. det är liksom deras förlust, inte min.
det enda jag kan känna vad gäller det är att det är trist att många är så trångsynta, och därmed missar så mkt.
det går att lära sig av andras erfarenheter. faktiskt. men viljan måste finnas.
jag kommer att minnas (läääänge, länge) vilka som ser ner på min vänskap med L, och sätter sig på sina höga hästar. oooh ja, länge kommer jag att minnas.
minsta moraliska felsteg de gör hoppas jag kommer att påminna dem om att marginalerna är så jävla små!
du som anser dig bättre än L; det kunde varit du! endast försynen och omständigheterna gör att det inte är det....
There but for the grace of God, go I...
- John Bradford
Hemliga paket är mysiga grejer!
kolla här!!
jag gillar hemliga saker... överraskningar är cool!
dessutom, bloggen det hela handlar om är riktigt bra! :)
jag gillar hemliga saker... överraskningar är cool!
dessutom, bloggen det hela handlar om är riktigt bra! :)
Säng, säng, säng (sova, sova, sova)...
nä, det är snarare "pigg-piggelin-pigg-piggelin" här..... *bleurgh*
det känns som att detta med hysteriska dygn borde vara på uppehällningen nu.. men nej då! här sitter jag, klockan är 100, och jag har inte sovit sen Hedenhös! vafan.....
jo, jag fattar ju varför jag trillat över mani-kanten igen... men det spelar ingen roll! jag slutar ICKE med Concertan! det handlar om balans och dosering.... och att kanske sätta ut mitt fina lilla SSRI... eftersom det, vad SSRI anbelangar, är det minst vettiga preparatet för mig egentligen. men det är smått skrämmande, eftersom jag är så övertygad om att jag behöver det.
funderar på att byta till Johannesört, och sen trappa ut den oxå, och se vad som händer. kan bli intressant.
hur som helst hjälper det inte mig i skrivande stund. jag är fortfarande lika vaken, och lika sne på det faktum att jag inte kan sova! :D
jaja.... snacka om lyx-problem.....
- jag har tak över huvudet
- jag har mat för dagen
- jag kan gå ut när jag vill, och gå vart jag vill
- jag bestämmer själv över mitt liv, och vad jag gör med det
det är fan inte illa... om man jämför.
det känns som att detta med hysteriska dygn borde vara på uppehällningen nu.. men nej då! här sitter jag, klockan är 100, och jag har inte sovit sen Hedenhös! vafan.....
jo, jag fattar ju varför jag trillat över mani-kanten igen... men det spelar ingen roll! jag slutar ICKE med Concertan! det handlar om balans och dosering.... och att kanske sätta ut mitt fina lilla SSRI... eftersom det, vad SSRI anbelangar, är det minst vettiga preparatet för mig egentligen. men det är smått skrämmande, eftersom jag är så övertygad om att jag behöver det.
funderar på att byta till Johannesört, och sen trappa ut den oxå, och se vad som händer. kan bli intressant.
hur som helst hjälper det inte mig i skrivande stund. jag är fortfarande lika vaken, och lika sne på det faktum att jag inte kan sova! :D
jaja.... snacka om lyx-problem.....
- jag har tak över huvudet
- jag har mat för dagen
- jag kan gå ut när jag vill, och gå vart jag vill
- jag bestämmer själv över mitt liv, och vad jag gör med det
det är fan inte illa... om man jämför.
Söta... men inte så smarta!
det är utmattande att vara Tomte....
ja... vad säger man?? Mårtis......
ja... kattmynta är fina grejer!
polare... iaf när man kan ta sig in dit man inte ska vara....
skitig!
alltså... den där ser kul ut! vad är det....?
fan vad jag är nöjd med livet! :)
vaddå Al Bundy? vad är det för skojare?
Men ge upp för helvete!!
jag är sååå trött på folk som är negativa! alltså... inte konstruktivt negativa, utan negativa för att de är dumma i huvudet och inte fattar det skrivna språket! *morr*
inte analfabeter heller, alltså.... utan bara dumma i huvudet!
se där... jag är inte elitist, bara pissed off!!! *stirrar ilsket omkring mig*
hur jävla svårt ska det vara att fatta att man kanske inte nödvändigtvis måste hacka på folk som försöker göra ngt för andra - utan ersättning?!??!
det är inte så att "ideell" betyder "tjäna massa dinero"! men som sagt... är man puckad så är man, antar jag.
jag är så trött på att försvara mig!
jag är så trött på att folk tror att det som var tidigare var så mkt bättre.
om de bara visste.... DET VAR INTE BÄTTRE!!! FÖR NÅGON!!!
fan vad less jag är...
inte analfabeter heller, alltså.... utan bara dumma i huvudet!
se där... jag är inte elitist, bara pissed off!!! *stirrar ilsket omkring mig*
hur jävla svårt ska det vara att fatta att man kanske inte nödvändigtvis måste hacka på folk som försöker göra ngt för andra - utan ersättning?!??!
det är inte så att "ideell" betyder "tjäna massa dinero"! men som sagt... är man puckad så är man, antar jag.
jag är så trött på att försvara mig!
jag är så trött på att folk tror att det som var tidigare var så mkt bättre.
om de bara visste.... DET VAR INTE BÄTTRE!!! FÖR NÅGON!!!
fan vad less jag är...
